Sociala medier filtrerar bort sanningen

Alla har vi gjort det. Modifierat sanningen på nätet. Jaså, inte du? Jodå, jag lovar att det gäller även dig. Kanske genom att lägga på det fina filtret för att dölja ens mörka påsar under ögonen. Kanske genom att flytta runt frukosten på bordet tills det ser inspirerande ut. Kanske genom att skriva ett peppigt citat under selfien för att berätta om hur underbar semestern har varit. Eller varför inte skryta om löprundan som om det vore ett återkommande fenomen, även om det var första gången skorna användes på flera månader?
 
Efter att ha figurerat som "offentlig profil" i sociala medier i fem-sex år nu, har jag fått nog av den konstanta bortfiltreringen av sanning och verklighet på alla digitala plattformar. En del av mig får en någon form av allergisk reaktion när jag ständigt möter denna överpositiva värld där bekymmer inte existerar. Att fånga en ledsen min, dubbelhaka, en finne på hakan, rynkor i pannan, dålig hållning, motgångar eller bristande självkänsla - det finns inte på kartan. Än mindre pratas det om medicinska diagnoser. 
 
Jag är jag. Sofia, 24 år. Egenföretagare, författare, bloggare och föreläsare. Syster, dotter, vän, gudmor och barnbarn. Tidsoptimist, driven, kreativ, social, nattuggla, shopaholic, foodjunkie - och så mycket mer. Men jag är också sjuk. Innan jag fyllde 23 hade jag diagnosticerats med tre kroniska sjukdomar.
 
Jag vet, ingen chock direkt.. Det är ju det här jag gör i sociala medier och här på bloggen, berättar om mitt liv med typ 1-diabetes - som är en av de tre diagnoserna. Men jag vill tro att mitt beteende kan gnugga av sig på andra. Motivera fler att berätta sina historier. Få de som kämpar med sjukdomar i tysthet att inse att de inte är ensamma. Att de kan luta sig mot andra som går igenom samma sak. Att det är okej att må dåligt. Det är okej att ha dåliga dagar. Det är okej att tycka att hela världen är emot en. Det gör dig inte till en dålig eller svag människa. Tvärtom.
 
I höstas gick jag ut och berättade om min andra kroniska sjukdom, Ulcerös Kolit. Det var inte lätt, jag hade gömt undan den från mina flöden länge. Men jag gick igenom en period då jag knappt tog mig upp ur sängen, och jag kände att det var dags. Jag kunde inte lägga upp glada bilder och låtsas som ingenting längre. Som jag har fått det förklarat för mig är det inte ovanligt att drabbas av ytterligare en autoimmun sjukdom, när en redan har gripit tag i ens kropp. Så jag gissade att det fanns fler där ute som kände som jag.
Och den respons jag fick var enorm. En stor del av mina följare med typ 1-diabetes bar på ytterligare en, två eller tre sjukdomar. Min inkorg svämmade över med varma hälsningar och igenkännanden. Det var som om de andades ut efter att ha hållit andan länge, länge.
 
Livet är inte alltid vackert. Det är hårt och ofta orättvist. Snälla, försök att ta det du ser på nätet med en stor nypa salt. Att få sin tillvaro att se perfekt ut kan vem som helst lyckas med idag. Det starkaste du kan göra är att våga visa hur det egentligen ser ut. 
 
Och jag är inte ute efter att vi ska sluta vara positiva eller visa upp livets vackra sidor. Absolut inte. Det är viktigt att kunna motiveras av andras framgångar, och inspireras av andras lycka. Men vi måste börja visa upp en rättvis bild av livet. Särskilt när samhället blir mer och mer digitaliserat, och dagens unga spenderar större och större del av sin tid framför skärmar. Genomgående ärlighet kommer ta oss längre än en perfekt yta.
 
____________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 9,4 mmol/liter.
 
(Om du tycker att inlägget är värt att läsas och delas av fler - tryck gärna på hjärtat härunder!)

"Du är så söt att du ger mig diabetes"

Alla hjärtans dag. Förmodligen den dag på året då flest illa formulerade diabetesskämt författas, publiceras och skickas. "Du är så söt att du ger mig diabetes" är kanske ett av de vanligare. Det finns visserligen fler anledningar än så att vara skeptisk till denna "kärleksdag" (typ: ska inte alla dagar vara kärleksfulla?), men detta är något som varje år trampar mig lika hårt på nerverna. 
 
Vad är det roliga i att skämta om en kronisk sjukdom som varje dag skördar offer och begränsar människor över hela världen? Jag är ledsen om jag inte delar en dels uppfattning om att "man ska kunna skämta om allt". Nej, inte allt. Jag slår vad om att de som satt ihop dessa "skämt" inte själva har diabetes i sin närhet. Och den dagen de kanske får det på ett eller annat sätt, kommer de ändra sig. Ångra sig. 
 
Det är inte sött att ha diabetes. Inte alls. Att ha mycket socker i blodet är inte gulligt, det är farligt. Det finns så många andra paralleller ni kan dra, än till något som för så många är så mörkt. Kom igen, ni kan bättre än så. 
 
I övrigt önskar jag er en mysig alla hjärtans dag, med familj, vänner eller en partner. Men, glöm inte bort att det bara är en dag, och att det är minst lika viktigt att visa uppskattning resten av årets dagar! 
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 7,3 mmol/liter. 

En helg med återhämtning

Nu var det (återigen) ett tag sedan jag hittade tid och ord nog att fylla ett blogginlägg med. Livet är hektiskt för tillfället, och då hamnar bloggen lite efter. I helgen var jag i Växjö och hälsade på mina föräldrar och min lillebror. En helg med återhämtning. Och det behövdes verkligen, för tidigt imorgon lyfter jag mot Luleå på jobbresa, och sedan rullar veckan på i samma tempo som vanligt. Högt, alltså. Jag är så nöjd med mitt val att ta ett tidigt tåg hem idag, för nu har jag hunnit packa i lugn och ro - PLUS storstäda lägenheten och göra matlådor. Och nu, blogga! 
 
Igårkväll la min CGM-sensor av, efter åtta tappra dagar. Jag laddade sändaren och satte en ny, men lyckades placera den mitt i ett blodkärl (gissar jag, utan någon medicinsk kunskap i frågan..) så att det blödde rätt rejält. Jag misstänkte att den skulle diffa ordentligt gentemot stick i fingret, men istället la den av helt och funkade inte alls. Gaaah, så typiskt, när jag inte hade mer än en sensor med mig till Småland. Så i ett dygn gick jag utan kontinuerlig blodsockermätning, vilket kändes som att någon bundit för mina ögon.. Det är skumt hur snabbt man vänjer sig vid de lyxiga hjälpmedlen, och hur beroende man blir av dem. 
 
Nähä, nu ska jag städa undan det sista och lägga fram kläder till imorgon. Taxin kommer kl 07.05...
 
För tätare uppdateringar i upptagna tider, häng med mig på Instagram HÄR!
 
___________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 10,3 mmol/liter.
Visa fler inlägg