Diabetes och alkohol

 

Först och främst vill jag bara skicka ut ett stort och varmt TACK till alla som har gått in och läst min blogg! De senaste dagarna har läsarsiffrorna skjutit i höjden, vilket betyder att många har kunnat ta del av akuta-situationer-informationen i mitt förra inlägg. Det gör mig så väldigt, väldigt glad. Fortsätt gärna sprida vidare informationen!

Idag tänkte jag skriva ett litet inlägg om diabetes i kombination med alkohol. På onsdag är det ju Valborgsmässoafton, vilket så vitt jag vet är den mest alkoholfrekventa dagen på året i Sverige. Åtminstone bland unga människor. 

Jag har aldrig druckit mycket. Utan att på något som helst sätt försöka framställa mig som den duktiga flickan kan jag säga så. I och med att jag fick diabetes ganska direkt efter att jag fyllt femton fick jag en anledning att inte dricka, och innan dess hade det inte alls varit relevant. Att man ska känna att det är skönt att ha en bortförklaring för att slippa dricka, det vill jag skylla på samhället. Vi borde alla bli duktigare på att aldrig fråga varför? när någon säger att de inte dricker. Det är ett val som är upp till var och en, och att pressa någon till att dricka är elakt och kan få riktigt jobbiga konsekvenser. 

Fram tills dess att jag fyllde nitton drack jag knappt alls. Det blev bara någon enstaka cider då och då vid väldigt sporadiska festtillfällen under mina sena tonår, och under den tiden fick jag se ungdomsfylla ur det nyktra perspektivet. Och den är långt ifrån alltid vacker. Av många anledningar kände jag att den fyllan inte var något för mig. Och jag kunde alltid svara "Jag har diabetes, så jag dricker inte." när alla frågade varför.

Är det alltså så, kan man inte dricka som diabetiker? Jovisst, det kan man. Men man utsätter sig för risker utöver de vanliga när vi gör det. I vår lever finns ett litet sockerförråd som kan spottas ut i blodet om blodsockret sjunker alltför lågt. Men när man dricker alkohol prioriterar levern att bryta ner alkoholen före att spotta ut sockret. Det betyder att om man får ett väldigt lågt blodsocker när man dricker, kan detta fortsätta sjunka utan att något hindrar det. Och har man då druckit sig lullig, är det inte alls säkert att man märker att blodsockret är på väg ner. Därför händer det att diabetiker tuppar av på fyllan, och risken är då att omgivningen tror att det beror på alkoholen. Hon har bara fått i sig lite för mycket, låt henne sova av sig det. Inte en bra idé. Det finns mardrömsexempel med diabetiker som dött på parkbänkar, på vägen hem från klubben, eller i fyllecellen. Det är en av anledningarna till att jag tar upp ämnet här på bloggen.

Det finns alltså risker med att dricka, men det finns också sätt att minska dessa risker, eller i bästa fall rentav undvika dem helt. Det viktigaste är att hela tiden få i sig ordentligt med mat. Långsamma kolhydrater. Pizza, chips, hamburgare. Att ligga lite högre blodsockermässigt än vanligt under en utekväll är viktigt. Att aldrig dricka så mycket att man inte kommer ihåg att mäta blodsockret då och då är superviktigt. Och att äta något när man kommer hem, innan man går och lägger sig. Blodsockret har en tendens att sjunka ordentligt under natten, och levern kan fortfarande vara upptagen, så då bör man fylla på med kolhydrater. Dagen efter brukar blodsockret också kunna ligga väldigt lågt, och då får man parera med insulindoserna så att man inte drabbas av känning efter känning. 

Jag är inte nykterist, även om det förmodligen på många sätt hade varit den bästa livsstilen. Men jag har alltid koll på blodsockret och mig själv. Och jag dricker bara när jag är omgiven av människor jag litar på och som vet vad som gäller med mig och mina förutsättningar. Jag försöker också att inte jämföra mig med andra och deras alkoholvanor, eftersom det är ett väldigt dumt resonemang. Jag dricker ju fortfarande mycket mindre än vad han eller hon gör, så det är lugnt. Alla reagerar olika på alkohol, både direktverkan och frekvensen, det handlar om vad man själv klarar av och mår bra av.

I fredags var jag ute med en nära vän till mig här i Göteborg, Natalie, som också har diabetes. Det var faktiskt väldigt skönt att för omväxlings skull inte behöva förklara att ja, jag har diabetes, men jo, jag kan faktiskt dricka om jag vill, men nej, jag vill trots det ändå inte dricka mer än såhär. Vi mätte våra blodsocker flera gånger under kvällen, stannade på Burger King och åt innan vi kom till klubben och såg till att vi hade med godis i väskorna, just in case.

 Jag och Natalie i fredags.

 

Som diabetiker kan man aldrig ta ledigt. Man kan inte tänka att denna helgen ska jag skita i diabetesen och bara festa järnet. Då kan det gå åt skogen. 

Jag vet att en del diabetesdebutanter läser min blogg, och till er skulle jag vilja säga att jag inte för fem öre ångrar att jag inte drack alls under mina fyra första år som diabetiker. Det var så pass många andra omställningar och hinder att jag inte ville krångla till det mer än nödvändigt. Ta det lugnt, snälla ni, och glöm inte hur viktigt det är att informera era vänner om diabetesen innan festen drar igång!

Avslutningsvis vill jag bara önska alla - diabetiker som ickediabetiker - en trevlig Valborg! Drick med måtta och var rädda om er! Men framför allt: om ni ska dricka ska ni göra det för att ni vill, inte för att någon tycker att ni borde göra det. Och övertala inte heller någon som inte vill.

_________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 12,6 mmol/liter.

#1 - - Erik Fahlström:

Hej.
Bra skrivet :)
Ha en bra valborg du med. Själv har det aldrig varit aktuellt att ge aig ut och supa en valborg.

/Erik (diab. sen 1974)

Svar: Vad roligt att du har hittat in på bloggen..! Tack så mycket! Nej, så kan man verkligen känna. Alla är olika, och så måste det få vara. Ha en go Valborg!
Sofia Larsson-Stern

#2 - - Maria:

Vilken toppenblogg du har, jag har haft diabetes i snart 15 år och en del du skriver hade jag inte en aning om. Bra läsning.

Svar: Vad glad jag blir att du tycker det! :)
Sofia Larsson-Stern