Otur i turen



Ikväll är en sån kväll då jag inte riktigt orkar. Då jag skulle kunna offra mina båda ben eller armar i utbyte mot att få slippa ha diabetes. För jag blir så trött på den. När allt annat fungerar så ska den likt förbannat dyka upp och ställa till problem. Som för att säga: "Du trodde väl inte det skulle vara så lätt?".
 
Ikväll skulle jag och hela min fina familj ut och äta. Finmiddag nere på stan. Det är inte alltför ofta sådant blir av, så det är desto roligare när det händer!
Och vilken mat sedan! Bland det godaste jag har ätit, utan tvekan. Utöver det så var servicen klanderfri, atmosfären i restaurangen mer än god och sällskapet det absolut bästa. 
 
Men blodsockret? Icke samarbetsvilligt. 
 
Jag har legat väldigt högt idag, timmarna innan middagen svävade jag runt mellan 13 och 10 mmol/liter. Och en timme efter förrätten ungefär (det var en sådär härligt mysig långmiddag helt utan stress) låg jag på 19,5. Uuuusch. 
Och en sådan sak kan störa en kväll ganska ordentligt för mig. 
 
Men jag tog en korrigeringsdos och väl tilltaget med insulin till både varmrätt och efterrätt. Vi åkte sedan hem, och vad har jag nu när jag ska krypa ner i sängen? Jo - 19,3 mmol/liter. Heja mig. 
 
 
Trött tjej.


Idag är jag alltså på goda grunder irriterad på min livskamrat diabetesen. Att den kan förstöra för mig när annat är så pass bra gör mig så trött. Gör att jag, som ikväll, bryter ihop och tycker att världen är emot mig. 
Men jag bryter ihop och kommer igen. Jag har ställt väckarklockan på 03.30 nu, så att jag ska kunna se till att hålla ner blodsockervärdet åtminstone någorlunda under natten...
 
Med dunkande huvudvärk och ett framkrypande illamående till följd av det höga och långvariga värdet ska jag nu försöka få lite sömn. Och hoppas på att imorgon blir en bättre dag. Diabetesmässigt, alltså. 
 
____________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 19,3 mmol/liter. 
 
#1 - - Per Aspenberg:

Uscha, det illamåendet känner man igen, men det jobbigaste är humöret tycker jag. När jag har högt så får jag så sjukt kort stubin, tänder till direkt på små skitsaker..det är ju dem runt mig som blir mest lidande och så får man dåligt samvete.

Svar: Precis! Vi sitter i samma båt allihop, och jag förstår verkligen hur du menar!
Diabetesia