Trehundra

 
 
För varje liten kommentar på min blogg - muntlig som skriftlig, givande som kritiserande - blir jag gladare och gladare. Stoltare och stoltare. Mer och mer motiverad att fortsätta. För all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Om "diabetes" blir ett ord som mer och mer frekvent tas i folkmun, ökar automatiskt kunskapstörsten. Viljan att ta reda på om det folk säger stämmer. Drivkraften som finns i att kunna mycket och mest är väldigt stark. Oavsett vad det handlar om.
 
Jag är säker på att ett uttalande som "De är så fruktansvärt jobbiga, de där diabetikerna. Klagar och snyftar och vill ha uppmärksamhet. Tror att de är så viktiga, och att alla bryr sig! När det finns de som har det så mycket värre.." fortfarande ger mer än det bryter ner. Nu är det inte ett citat plockat ur verkligheten, men jag vet att de finns; de människor som av någon outgrundlig anledning tycker att det ger något att hacka på andra. Men man ska inte jämföra olycka. Att någon annan har det värre ställt än mig gör inte min situation bättre på något sätt. 
 
Igårkväll gled min Facebooksida över trehundra "likes". Det är trehundra personer som får aviseringar om nya blogginlägg, trehundra personer som förhoppningsvis läser, trehundra personer som kanske sedan pratar om det de har läst med en kompis. Eller med en kollega. Med klasskompisar eller med morföräldrar. Trehundra möjliga kunskapsspridare. 
Det ser jag stor potential i.
 
______________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 6,4 mmol/liter.