Battle scars



Förlåt för en helkass blogguppdatering! Men det har sina förklaringar. I helgen var jag i stugan på Öland med familjen, och då fanns ingen tid. Och sedan jag kom hem - igårkväll - har jag mått mer eller mindre dåligt. Inte fysiskt, fysiskt mår jag fint (utöver de symtom som kommer med höga och låga blodsocker då). Men jag bara.. orkar inte alltid. Det finns de som säger: "Du är så pigg och positiv trots din diabetes - det är imponerande!". Tack. Jag försöker verkligen, och en stor del av tiden orkar och lyckas jag. 
 
Tavlan på bilden målade jag när jag gick mitt första år på gymnasiet. Mina paranteser har hängt upp den här hemma och den påminner mig då och då: min diabetes är stor och tar mycket plats, men det finns så mycket annat här i livet. 
 
Men det finns tider då diabetesen inte är det enda som krånglar, utan även något eller några av de viktiga orden på tavlan.. det är då det blir jobbigt på riktigt. Tacka vet då musiken. Jag vet inte vad jag skulle göra utan mina långa promenader med musik i hörlurarna. Just nu går en låt som heter 'Battle Scars' med Guy Sebastian varm under just de promenaderna. Hett tips!
 
Jag hoppas att ni har lite tålamod. Jag, diabetesen och livet ska bara ta ett djupt andetag och samla en gnutta kraft. Be right back. 
 
 
 
(Och ja, jag vet att jag har stavat "integritet" fel. Jag var liten och oljefärg är svårkorrigerat för en lat bildelev..)
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 19,5 mmol/liter.

Bungyjumpblodsocker



Idag vaknade jag med ett ryck tjugo minuter innan jag skulle vara på jobbet. Inte bra. Jag tror att jag är allergisk mot fungerande väckarklockor.. Jag verkar omge mig av endast de som inte funkar.
Jag var dock uppe redan klockan sex imorse, då jag vaknade av en insulinkänning. Åt lite och somnade igen. Det var förmodligen därför jag försov mig - jag sover aldrig så tungt som efter lågt blodsocker. 
I vilket fall så kom jag iväg till jobbet tack vare min ängel till mor som i all hast erbjöd sig att skjutsa. Två fördelar med att bo hemma igen; tillgång till bil och dessa goa akutundsättande familjemedlemmar. 

När jag sen kom till jobbet låg blodsockret på 13 mmol/liter. Tog lite lite insulin, och gav mig efter ett par timmar ut på rundan. Den gick segt. Två gånger mätte jag blodsocker.. 2,7 ena gången och 2,6 andra. Destruktiva sol och sommarvärme!

När jag kom hem framåt eftermiddagen mätte jag ett värde på 15 mmol/liter. Uuuugggh. Det verkar spela in; får man en dålig start på dagen med bungyjumpstudsande blodsocker, ja då fortsätter det så. Dåligt och dant.

Men nu är det helg! Två hela lediga dagar. Oh. Så. Skönt. Vi har just anlänt till stugan på Öland, intagit dagens portion av jordgubbar och börjar känna hur lugnet infinner sig. 
Jag måste verkligen bara ta det lugnt ett par dagar nu, låtsas som att jag har semester!

_____________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 6,8 mmol/liter.

Carpe diem, eller något


Igårkväll efter jobbet var det så varmt och skönt att jag inte kunde motstå att promenera ett varv runt sjön. Jag kopplade bort pumpen och lämnade huset med ett värde på 7,4 mmol/liter och druvsocker i fickan. På vägen stannade jag och köpte en liten Festis (rena sockerbomben) som reserv. Jag gick och gick och efter en knapp mil var jag hemma igen, och då med ett värde på 3,9 mmol/liter. Jag klarade mig utan pumpen, tack vare att jag aldrig stod stilla och det var saharavärme ute, i nästan två timmar. Ibland bara funkar det! 

Nu ska jag njuta av kvällssolen ordentligt i en liten fiskebåt på en liten sjö i en stor småländsk skog. Carpe diem, eller något.

________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 6,9 mmol/liter.

Visa fler inlägg