Tankesmedjan i Almedalen

 
Nu har det snart gått två veckor sedan jag var i Almedalen och talade på Dagens Medicins seminarium om insulinpumpar. För de som har missat detta (trots mitt ihärdiga bloggande och uppdaterande), finns hela seminariet upplagt på deras hemsida:http://dagensmedicin.creo.tv/dagens-medicin-play/almedalen/almedalen_2014_gick_diabetespatienterna_pa_pumpen .
 
För att fördriva den långsamma tretimmarsturen med färja från Oskarshamn till Visby, satt jag bland annat och lusläste igenom Almedalsagendan för onsdagskvällen och torsdagen. Där hittade jag, bland en hel radda andra spännande seminarier och happenings, ett extra intressant evenemang på torsdagseftermiddagen; nämligen Tankesmedjan i Almedalen. Medverkande var bland andra Jonatan Unge. Kugghjulen började rulla i huvudet och ett visst adrenalinpåslag kickade igång: Skulle jag kanske kunna få en möjlighet att prata med Unge om jag gick dit?
 
För er som inte riktigt hänger med nu: Jonatan Unge gjorde i Tankesmedjan i slutet på förra året ett inslag om diabetiker och just insulinpumpsfrågan. Ett inslag som många av oss diabetiker reagerade hårt på. 
 
 
Så vi gick till SR:s lilla scen, jag och Natalie, när insulinpumpsseminariet var över. Vi lyssnade när Tankesmedjangänget gjorde sin grej där i en knapp timme, och de gjorde det väldigt bra! Välkommen underhållning i Visbys då ganska deppigt regniga väder. När showen var över sicksackade vi oss framåt tills vi nådde scenen - och fick faktiskt tag på Jonatan Unge. Jag presenterade mig och sa att han inte kände mig, men att han förmodligen kände till mitt namn. När jag därefter klargjorde i vilket sammanhang så var han med på noterna och vi inledde ett samtal. Men redan efter ett par minuter hade jag och Natalie smått tappat hoppet om att komma någonvart. Vi var inte långt ifrån att säga Okej, agree to disagree! och bara gå därifrån. Men då hade vi förmodligen gjort det och varit bittra, smålacka och lika upprörda som innan. Främst över att ha gått miste om en sådan chans. Så vi pratade vidare, i nästan en hel timme..
 
Vi talade om för honom hur viktigt det är att ha alla fakta rätt när man skämtar om något. Med en redan så låg kunskapsnivå i vårt land kring diabetes, kan dåliga skämt i många fall uppfattas som sanningar. Och på det sättet sänka den redan låga nivån till ännu lägre.
Vi berättade för honom om alla de reaktioner vi har hört om, läst om, pratat om, och själva upplevt.
Vi hade redan innan klargjort för oss själva att om vi fick chansen att prata med Unge, skulle vi under själva samtalet varken höja rösten eller tappa fattningen, vilket vi heller inte gjorde. Men när vi kom till den viktigaste delen av våra argument var det verkligen svårt att hålla alla känslor i styr:
Man får nämligen inte skämta om hur "in your face" vi är med vår sjukdom, när det idag finns så många som skäms. Som mår dåligt både psykiskt och fysiskt. Gömmer sin diabetes för att vara allmänheten till lags. Ett inslag där man (hur ironiskt det än är) hävdar motsatsen kan ha en destruktiv verkan på dessa individers beteende. Man måste också tänka på de barn med diabetes som hör ett sådant här inslag, påpekade Natalie för Unge. Vi som är vuxna kan lättare slå bort okunskap och felaktiga uppfattningar, medan barn suger åt sig som svampar. Detta har i sin tur gjort många barn konfunderade och ledsna, och föräldrar till typ 1-diabetiker mycket upprörda över inslaget.
 
Vi talade sedan en lång stund om att be om ursäkt. Unge kommer inte be om ursäkt för det han har sagt. Jag frågade honom då om det inte vore det lättaste för honom, det smidigaste. För visst måste han ha fått ganska många ganska upprörda mail efter inslaget? Jovisst, det hade han. Betydligt fler och av hårdare karaktär än han hade väntat sig. Det, måste jag påpeka, tycker jag inte är något att sträcka på sig över om man har gjort. Att hota eller skriva hemskheter via mail vinner ingen något på. 
Som alternativ till att be om ursäkt har Unge emellertid föreslagit sig vara kontaktbar för de som känner ett behov av att höra av sig och speak their mind så att säga, under den här veckan. Jag har haft kontakt med honom, och han har erbjudit mig möjligheten att publicera hans mobilnummer här på bloggen. Han kommer lyssna till och svara de som ringer honom. Finns det ett intresse för detta så kommer numret publiceras i ett senare inlägg.
 
Förhoppningsvis kan ni känna att detta inte är nödvändigt, att inslaget och alla reaktioner på det är något ni har lagt bakom er. Det känner jag, nu när jag har fått sagt mitt. Jag vill inte dra upp det som har varit och göra er bittra igen, jag vill bara ge de som behöver en möjlighet till ett avslut.
 
 
Jag är - om du nu läser detta Jonatan - väldigt tacksam att du tog dig tid att prata med oss. Jag vet att vi kom och störde mitt i Almedalsveckan. Sedan säger jag inte att jag förstår hur du tänker, men nu vet du mer om hur vi tänker och känner. Jag håller med dig i din åsikt att man ska kunna skämta om allt - men för att alla ska kunna uppskatta det och tycka att det är roligt så ska man göra det på rätt sätt.
 
________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 8,1 mmol/liter.
#1 - - Anonym:

Tack! För att du tog dig möjligheten att prata med honom! Skönt för oss alla som tog illa upp! Nästa gång kommer han nog ta in mer fakta innan han skämtar! :)

Svar: Jag gjorde det med glädje! Tack för bloggbesök!
Diabetesia