Tre maraton i högklackat

 
Idag har jag haft en djup dal i min diabetesbergochdalbana. Tre riktigt, riktigt jobbiga insulinkänningar och jag är tröttare än vad jag skulle ha varit om jag hade sprungit tre maratonlopp. På rad. I klackskor.
 
Som typ 1-diabetiker klarar man inte av att kontrollera sockernivån i blodet på egen hand. Det är hormonet insulin som sköter den hanteringen, och som jag tidigare har nämnt så har vår insulinproduktion lagt av. Vi måste alltså tillföra insulin på konstgjort sätt, flera gånger om dagen - varje dag. Diabetes är inget man kan ta semester ifrån, inget man kan ignorera ens för en kväll.
Eftersom inte jag, och ingen annan diabetiker heller, vet hur en bukspottskörtel tänker - vet jag inte heller exakt hur mycket insulin jag behöver eller vid vilken tid. Det finns inget facit. Det finns metoder att räkna kolhydrater och omvandla det till insulinenheter, men det finns inget vattentätt facit.
 
En perfekt blodsockernivå är ett precisionsjobb utan dess like. För att förklara vad jag menar kan man lägga upp det såhär:
Exempel på faktorer som sänker blodsockret:
- Motion (Om man tränar frekvent behöver man ofta inte ta lika mycket insulin. En del använder också motion för att sänka ett tillfälligt högt blodsocker)
- Insulin
Exempel på faktorer som höjer blodsockret:
- Kolhydrater (Socker, stärkelse..)
- Stress (Om man under en längre tid är stressad märker många diabetiker av att deras blodsocker läggs på en högre nivå)
- Adrenalin (I början av en fotbollsmatch, när man ser på skräckfilm eller om man är fjärilar-i-magen-kär kan blodsockret skjuta i höjden)

Vi mäter blodsocker i mmol/liter (millimol per liter). Det är alltså ett mått på hur mycket socker man har i blodet.
Ett friskt blodsocker ligger mellan 4 och 6 mmol/liter, och det är också många diabetikers målvärde.
Ett för högt blodsocker är inte farligt för stunden (även om man kan få huvudvärk och känna sig seg och trött), men går man med ett högt blodsocker i några dagar kan man hamna i en ketoacidos, en syraförgiftning. Mer om det en annan gång, men där vill man inte hamna. Om man går med relativt högt blodsocker en längre tid ökar också riskerna för komplikationer senare i livet. Mer om det också en annan gång!
Om man istället har ett lågt blodsocker, under 4 mmol/liter, kan situationen snabbt bli väldigt allvarlig. Man drabbas då av en så kallad insulinkänning, som indikerar att man behöver få i sig socker. Vid ett lågt blodsocker blir man darrig och yr, man svettas och får svårt att fokusera och koncentrera sig. Många får också humörsvängningar - man kan bli arg, ledsen eller irriterad. Att för en ickediabetiker beskriva hur en grov insulinkänning känns är nästintill omöjligt. Men det tömmer en på all energi man har i kroppen, det är ett som är säkert.
När ett blodsocker blir allvarligt lågt, stänger kroppen av onödiga funktioner och fokuserar på att hålla tillräckligt med socker kvar i kroppen för att personen ska överleva. Man svimmar då av, och hamnar i ett insulinkoma. Om ni skulle finna en person i insulinkoma är det viktigt att kontakta ambulans omedelbart! Eftersom personen inte är vid medvetande kan hen inte tillgodogöra sig socker i någon form genom munnen. Då behövs sjukvård. Viktigt är också att INTE GE INSULIN TILL EN DIABETIKER I INSULINKOMA. Detta är en vanlig uppfattning kring vad som ska göras av utomstående i en sådan situation. Men gör för Guds skull inte det, aldrig! För som jag sa tidigare sänker insulin blodsockret. Så en injicering vid insulinkoma kan snabbt ta livet av personen i fråga.
 
Igår var det pubrunda på campus. När jag kom hem så åt jag, tog insulin och gick och la mig. Jag vaknade vid tre på natten med 1,9 mmol/liter. Jag drack lite söt saft, åt lite yoghurt och hade som intension att ta lite insulin innan jag somnade om. Men så fort känningen börjar släppa tar tröttheten över, och jag somnade innan jag hunnit fixa med insulinet. Några timmar senare vaknade jag igen med 19,1 mmol/liter i blodsocker. Suck. Då tog jag en ordentlig dos insulin, och gjorde mitt bästa för att somna om. På morgonen vaknade jag igen, och hade då 1,8 mmol/liter. Svettig, darrig, yr och förvirrad petade jag i mig druvsocker på måfå. Jag visste inte vad klockan var, eller var någonstans jag var. Jag minns hur jag mumlade för mig själv än är du vid medvetande iallafall. Men det var nog inte med stor marginal. När förvirringen la sig insåg jag att jag hade försovit mig. Självklart. Just my luck.
Dagen rullade på i vanlig takt och efter skolan tog jag spårvagnen ner till stan för att göra ett ärende. Efter en halvtimme började händerna skaka och köpcentret kändes genast tio grader varmare. Hoppade på spårvagnen hemåt, och mätte då ett blodsocker på 1,9 mmol/liter. Druvsockret är min bästa vän. Några bitar och en spårvagnstur senare var jag hemma och helt slut. Somnade i soffan direkt.
Ett svängigt blodsocker kan verkligen förstöra en hel dag.
 
Jag kanske ska stretcha lite, tre maraton borde ju kännas en del i benen imorgon.
 
_______________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 5,2 mmol/liter.