Almedalen, ansvar och tacksamhet

 
Nu var det på tok för längesen jag hittade tid och ro att blogga ordentligt. Jag får kompensera detta med att blogga om något alldeles nytt, spännande, nervöst och jätteroligt idag!
Bland ritningar, modeller, layouter, presentationer och sena nätter på skolan, tappade jag någonstans längs vägen bort all kraft att sätta ord på det jag ska skriva om. Men nu när sista projektet för läsåret är inlämnat och presenterat, och jag kan nöjt titulera mig en-femtedels-arkitekt, så kommer orken sakta men säkert tillbaka. Bara fyra år kvar på utbildningen! Men först lite sommarlov. Och det här lovet kommer bli något alldeles speciellt.
 
För ett par veckor sedan blev jag per mail inbjuden att gästföreläsa på ett seminarium under Almedalsveckan, där insulinpumpar och den slopade statliga subventioneringen av dessa ska diskuteras. Jag tackade förvånat och tveklöst JA, vilken chans att äntligen nå ut! Att kunna göra lite skillnad. I publiken kommer det sitta politiker som lyssnar. På mig. På vad jag har att säga, på mina erfarenheter och på varför jag aldrig någonsin vill behöva välja bort min insulinpump.
Det här är en uppgift att ta på största allvar, en chans man inte får kasta bort. Jag ska börja förbereda min presentation så snart som möjligt. Lusläsa, finjustera och finlira. Jag tycker mycket om att prata inför människor, men den här gången vill jag verkligen se till att vara on top of my game. Anledningen till att de valde att vända sig till mig var på grund av mitt engagemang i Facebookevenemanget "Vi vill ha svar nu!", som jag har berättat om i tidigare inlägg.
Det verkar som att det lönar sig att vara envis, att engagera sig, att sprida information på ett positivt sätt och att tro på sitt budskap. Och tillsammans är vi starka. Hade det inte varit för de nästan 10 000 som skrivit på i vårt evenemang, hade kanske jag aldrig blivit kontaktad. Då hade kanske inte ens frågan tagits upp nu i sommar i Almedalen. Och då hade definitivt inte politikerna tagit sig tid att lyssna när en diabetiker berättar om den viktigaste lilla maskin hon någonsin kommer äga. Så tusen, tusen tack!
 
För er som är nyfikna på vad seminariet innehåller, vilka som deltar och mer exakt tid och plats, kan ni läsa det på:

http://www.almedalsveckan.info/event/view/16865

..det är även öppet för allmänheten att komma och lyssna om man råkar ha vägarna förbi!

 

________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 5,9 mmol/liter.

Vårruset och adrenalinrusig

 
Efter att ha varit deppig över diverse skit ett par dagar, fick jag idag en riktigt välkommen och positiv energikick. Min vän Natalie drog med mig för att springa Vårruset i Slottsskogen här i Göteborg. Med tanke på mitt dåliga knä och en envist långdragen förkylning trodde jag aldrig att det skulle gå vägen. Tänkte att jag förmodligen skulle få powerwalka runt lite lamt och vara en av de som löparna stör sig på. En som de får zickzacka runt. Men för en gångs skull lyckades jag kanalisera allt mitt dåliga humör till motivation och tog mig varvet runt utan att promenera ett ett enda steg. 29 minuter tog det mig, och det måste jag väl vara nöjd med tanke på att jag inte har sprungit halvmilen sen.. medeltiden, typ. 
 
Eftersom jag tycker det är så fruktansvärt roligt att springa, pumpar ju adrenalinet igång ordentligt när det nu var så längesen sist. Jag gick ut på 12,8 mmol/liter i blodsocker (helt perfekt vanligtvis) och kom i mål på 19,8. Då hade vi visserligen promenerat runt bland gottetälten ett tag också - jag utan min insulinpump. Det är ju ett högt värde, men mycket av det är adrenalin. Man får vara försiktigt med att trycka ner det med för mycket insulin, för när adrenalinet går ur kroppen sjunker blodsockret snabbt. Nu svävar jag iallafall på moln över att ha kunnat ta ut mig ordentligt. Eller svävar och svävar, släpar mig runt snarare.. Hjälp vilken träningsvärk jag kommer ha imorgon. 
 
Jag tänker såhär: ska vi inte dra ihop ett stort diabetikerlag till Vårruset i Göteborg nästa år? Fem kilometer är lite lagom, det kan de flesta ta sig runt. Gå, lufsa eller löpa. Vi kan till och med ha riktigt töntiga lagtröjor tycker jag! Och interntävlingar inom laget: bästa tid, bästa blodsocker efter och bästa insulinparering till allt godis de bjuder på efteråt? Jag är pepp! Självklart kan vi ha ett diabetiker-och-anhöriga-och-andra-goa-människor-lag också! Ju fler desto roligare. Så kan vi motivera varandra att träna inför loppet, sånt kan vara svårt ensam. Tråkigt dock att inte killar kan vara med (om de inte springer i klänning, haha).. Har någon ett bra förslag på ett annat lagom långt lopp som vi kan springa allihop, så tages detta emot tacksamt!
 
Tillsammans blir allting bra mycket roligare!
 
_________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 18,7 mmol/liter. (Fortfarande smått euforisk och adrenalinuppumpad..)

Sockerfri pluggenergi

 
När man måste sitta inne med ögonen på datorskärmen en lördag och solen skiner ute, krävs det pluggenergi av det bättre slaget. Så till lunch idag lagade jag en av mina favoriträtter: bananpannkakor. En nära vän till mig hemma i Småland introducerade mig till denna underbara mat för ett knappt år sedan, och sedan dess har jag alltid ingredienserna hemma utifall att jag skulle bli sugen. Pannkakorna är snälla mot magen, de är snälla mot plånboken, snälla mot ett pressat tidsschema och framförallt snälla mot blodsockret. För er som är sugna på att testa brukar jag blanda ihop dem enligt följande (mycket lättvarierade) recept:
 
Bananpannkakor, 1 portion (jag äter ganska mycket)
- 1 banan
- 3 ägg
- 2 msk majsmjöl (funkar bra med mandelmjöl också)
- 1/2 dl vispgrädde
 
Mosa bananen, knäck äggen, vispa ner majsmjölet och blanda ner vispgrädden. Sätt en stekpanna på spisen, i med lite smör och stek på!
Beroende på hur hungrig jag är kan tillbehören variera. En favorit är bacon och sallad. Då blir det matigt, mättande och relativt kolhydratfattigt. Men idag skiner solen och sommaren är på intåg - då fick det bli vaniljglass och hallonsylt. Båda sockerfria såklart, sötade med Stevia!
Om man som jag har en något känslig mage rekommenderar jag att använda laktosfri vispgrädde - pannkakorna blir då både gluten- och laktosfria!
 
Somrigt, gott och jag slipper den höga blodsockertoppen som vanliga pannkakor för med sig. 
Nu har jag energi nog att fortsätta gestalta mitt radhusområde..!
 
 
Ha en riktigt fin helg!
 
________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 4,1 mmol/liter.
Visa fler inlägg