Gästblogg - Elin Johansson

Hej! Mitt namn är Elin Johansson, jag är idag 19 år och fick diabetes för lite 
drygt 2 år sedan. Jag vill dela med mig av min diabetes historia just för att visa människor hur pass allvarlig
sjukdom diabetes typ 1 kan vara, redan innan den är upptäckt. 
 
Det var en sent i september,  2013 jag fick mitt diabetesbesked. Jag hade varit trött en längre period, jag trodde att det berodde på en lång dragen förkylning och en händelserik helg med vännerna, men så fel jag hade. Jag hade gått ner väldigt mycket i vikt, hela 10 kg. Några andra symtom fanns inte just då, i alla fall inte vad jag trodde. Så här i efterhand förstår jag att de glas vatten och den mängd saft jag drack berodde på mitt höga blodsocker, inte på att jag skulle försöka bota min förkylning. Efter några dagar, trött och hängig i soffan åkte jag och pappa in till akuten i min hemstad, Enköping. Det första de gjorde var att kolla mitt blodsocker, då de direkt kunde konstatera att jag drabbats av diabetes typ 1. Det var inte det värsta, mitt PH-värde var mycket lågt, det visade jag att jag hade utvecklad en syra förgiftning och ketoacidos. Jag fick åka akut till Akademiska sjukhuset i Uppsala, mer kommer jag inte ihåg av den dagen för jag hamnade i koma på grund av mitt låga PH-värde och höga blodsocker.
 
Jag vaknade upp tidigt dagen efter på intensivvårdsavdelningen på Akademiska sjukhuset. Vad som hade hänt en dag tidigare har jag fått återberättat av både läkare och mina föräldrar, för jag minns knappt något. Jag hade tur, om jag legat hemma än dag till kanske jag inte suttit här idag, jag var i behov av akutvård. En syraförgiftning är riktigt allvarligt och kan i värsta fall leda till döden. Jag fick sedan spendera de kommande två veckorna på medicinavdelningen på Akademiska barnsjukhuset. Där jag och mina föräldrar fick lära oss allt för att jag skulle kunna leva med min nya sjukdom, för den skulle förfölja mig hela livet. 
 
Nu två år senare har jag lärt mig att leva som diabetiker, jag låter inte min sjukdom hindra mig. Det är jag som styr över mitt liv och inte min diabetes. Idag pluggar jag till mitt drömyrke som jag har fått tack vare min diabetes, jag tränar och lever ett hälsosamt liv tack vare min diabetes. Det är en tuff sjukdom och som ibland kan vara riktig obehaglig men för mig har den även fört med sig positiva saker. Jag kan inte bli frisk, jag kunde inte ha gjort något för att inte ha drabbats, men jag kan bestämma hur jag vill leva mitt liv idag. 
 
Precis som Sofia driver jag en blogg (nouw.com/elinjohansson) där jag då och då skriver om min diabetes, för att uppmärksamma en sjukdom där kunskapen tyvärr är för låg och fördomarna för höga. Jag vill ge Sofia ett stort tack för det jobb hon gör för oss diabetiker, du har åstadkommit mycket och kommer göra ännu mer.
 
Kram, Elin
#1 - - Pernilla:

Din historia för mig bakåt i tiden. Dottern, då tio år kom till sjukhuset i grevens tid. Vi våra dårar, trodde det var magsjuka men samtidigt hade jag mina misstankar. Ringde sjukvårdsupplysningen flera gånger men de ville att vi skulle vänta tills helgen var över, för att få en tid på VC.
Vi tog oss in till sjukhuset som tur är. Det blev några dygn på intensiven och sen ytterligare några veckor på barn.
Men det har vi lämnat bakom oss och idag är hon en vanlig tjej som går gymnasiumet.
Tack glr din historia. Den är viktig!
/P