Lazy Saturday

Idag är en sådan där lugn och skön dag som jag har längtat efter länge, länge. 
 
Jag var uppe relativt tidigt och tog mig till gymmet. En runda med rehab och ett corepass senare linkade jag (dålig knädag..) till affären och handlade lite mat för första gången på läähäänge. Runt lunch fick jag mina naglarna fixade, vilket var otroligt välbehövligt. Jag är grovt nagellacksberoende och på det här sättet behöver jag inte fixa naglarna på en månad! Perfekt: snyggt och tidseffektivt.
 
Sedan dess har jag lagat mat, jobbat lite och ska sätta mig ner med lite annat skribentjobb nu. Det händer mycket nu, i veckan väntar ett par spännande möten om framtida samarbeten som kan bli hur stora och bra som helst..! 
 
I övrigt siktar jag på en lugn lördag. Inget rännande på stan, min lilla infektion hänger kvar i någon dag till och gör mig hängig.. 
 
(Och som fotnot för bilden: jag saknar San Fransisco litelitelitegrann)
 
_________________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 7,5 mmol/liter.

My invisible disease...

Jag ramlade över ett så fantastiskt citat på Instagram tidigare idag, som jag bara var tvungen att dela med mig av:
 
"My imaginary disease is more real than your medical expertise ever will be"
("Min osynliga sjukdom är mer verklig än vad din påhittade medicinska expertis någonsin kommer bli")
 
 
Vi har alla varit där, mötts av okunskap i diverse sammanhang. Stött på viktigpettrar utan kött på benen:
 
- "Men du rörde ju förmodligen inte tillräckligt på dig, därför är du sjuk! Hade du sportat mer hade du varit frisk idag."
- "Åh, jag ska verkligen sluta äta godis nu, så jag slipper leva som du!"
- "Men du ser ju inte sjuk ut... Det är ju inte så farligt då."
- "De där sprutorna, de är ju lite obehagliga ändå. Kan du inte gå någon annanstans och göra det där, jag tappar aptiten!"
 
Okunskap kan ha en oerhört förödande inverkan på en diabetikers liv. Vi har fullt upp med att ta hand om vår 24/7-sjukdom, inte ska vi väl behöva hantera okunskap och informera allmänheten utöver det? Skammen och osäkerheten finns tyvärr redan, den behöver inte spädas på mer.
 
Ni som tror er veta: om ni är 100% säkra, så kör på! Det är jätteroligt att lyssna när allmänheten är påläst.
Men är ni inte helt hundra, ta hellre ett steg tillbaka och fråga istället. Var mer än gärna nyfikna, men undvik översittarstilen för både din och min skull. Tro mig, trots att jag inte ser sjuk ut så vet jag precis allt som finns att veta om min diabetes.
 
Ni som möts av okunskap: informera, engagera och upplys. Trots att det kan vara svårt att diskutera med icke-diabetiker om vad som är och inte är - så har ni med er i bakhuvudet att ni alltid vet vad som stämmer. Möt okunskap med kunskap. Möt felaktigheter med korrekt fakta. Hetsiga diskussioner är inget som ger någon av parterna något. 
 
 
Kunskapen i samhället kommer inte stiga med hjälp av munhugg, glåpord och bråk, utan det krävs positiva tillrop, engagemang och nyfikenhet. 
 
Ensam är inte stark i detta fall, vi måste jobba ihop. Tillsammans kan vi bryta ner fördomar och förutfattade meningar, och förebygga uppkomsten av nya felaktigheter. Tillsammans är vi starka!
 
 
 
(På Instagram hittar ni mig under namnet @siafias)
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 9,2 mmol/liter.

Att acceptera parantesdagar

Vissa dagar går ingenting rätt. Man snubblar, famlar, ramlar, misslyckas, stammar, feltolkar och feltolkas. En sådan dag har jag idag. Som 21-årig tjej med stora drömmar och ambitiösa ambitioner för mitt liv, har jag svårt att acceptera dessa dagar. Varför ska allt gå fel? Kan jag inte få lite medvind någon gång? 
 
Men som diabetiker inser jag att sådana här dagar är en del av mitt liv. 
 
Idag har jag sovit. I många, många timmar. Jag har slagits med ett högt blodsocker som hållit sig tvåsiffrigt trots ett nästintill helt obefintligt kolhydratsintag. Jag har fått ställa in träning på grund av ett instabilt och värkande knä som oroar mig beyond words. Jag har ännu inte haft tid eller ork att packa upp mina väskor från fjäll-, Växjö- och Jänköpingsresan, eller handla mat för den delen. Och jag har dessutom idag fått reda på att en ny infektion härjar i mig kropp. Tillfällig för all del, men ibland känns det som att världens alla bakterier har gått ihop och bestämt sig för att sparka på de som redan ligger ner. Hårt. 
 
Jag skriver inte det här för att jag vill att ni ska tycka synd om mig, utan snarare för att lyfta upp att sådana här parantesdagar är okej. Helt okej. Bryt ihop och kom igen. Imorgon är en ny dag med nya förutsättningar och nya möjligheter. 
 
Så vad har jag gjort idag då? Ibland hjälper det att vända fokus till det lilla som känns normalt, okej eller bra. 
 
Jag har bytt mitt infusionsset, hämtat ut en ny laddning med diabeteshjälpmedel och betat av några timmar med jobb. 
 
Dessutom har jag fått hemskickat lite "kläder" till min nya insulinpump, från Medtronic. Ett vitt och ett lila silikonfodral som sitter som en smäck på pumpen och skyddar den ifrån stötar. Tack snälla för det!
 
 
 
När jag var liten försökte mina föräldrar lära mig att varje kväll, innan sänggång, lista upp tre saker som har varit bra under dagen. Och mitt yngre jag kontrade ibland med: "Kan jag inte få lista de negativa istället, den listan blir både mer detaljerad och betydligt längre!". Men idag förstår jag varför det är så viktigt att fokusera på det positiva - för det negativa tar alltid upp tio gånger så mycket tankefokus. Händer det fem bra saker en dag, och en enda negativ, är det nästan alltid det dåliga man tänker på när man går och lägger sig. Därav den så viktiga listan med tre positiva saker varje dag:
 

1. Jag har nu, till slut, fått ner blodsockret igen. Jag har inga ketoner, och jag mår efter omständigheterna fysiskt bra.
2. Jag har idag - precis som alla andra dagar - fått fina mail skickade till mig. Ansökningar om att få gästblogga, förfrågningar om samarbeten, eller renodlade peppmail med positiv feedback. Sånt gör mig alltid på bättre humör!
3. Jag må vara sjuk på både ett, två, tre och fyra sätt i dagsläget, men jag tänker fortfarande aldrig låta det stoppa mig från att leva mitt liv. Det är ett motto som håller mig uppe motgång efter motgång. 
 
Gör er själva en tjänst: testa på att lista tre bra saker varje kväll innan ni går och lägger er ikväll. Och lär er att acceptera parantesdagar - dagar som det i det långa loppet kommer att sitta osynliga paranteser runt. De är varken farliga eller gör er till sämre människor. De är helt naturliga och i de allra flesta fall väldigt tillfälliga.
 
Nu ska jag sparka av mig filten, resa mig upp ur soffan och beta av ett par till to-do's innan jag går och lägger mig. Imorgon är en ny dag, och då ska jag ta helt nya tag!
 
_____________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 4,0 mmol/liter.
Visa fler inlägg