Ett resande apotek

Ni vi hur jag brukar tjata om bristen på spontanitet i en diabetikers liv? Att min sjukdom hindrar mig ifrån att dra iväg på de där sista-sekunden-äventyren som verkar så himla roliga? 
 
Idag tänkte jag visa vad jag menar med det. När jag reser är jag fullpackad. Alltid. De som inte vet att jag har diabetes kanske skrattar i smyg åt mig när jag packar en dubbelt så stor resväska som resterande resenärer, vem vet. Men att ge sig iväg till okänd mark kan innebära en fara som diabetiker, ifall man inte är väl förberedd. 
 
Sedan spelar det såklart stor roll vart man är på väg. Jag packar väldigt annorlunda när jag åker hem till Småland eller till London över en helg - jämfört med om jag ska spendera två veckor i Afrikas djungel. Jag brukar göra en liten förhandsuppskattning av tillgångarna på plats: OM mina mediciner och hjälpmedel skulle ta slut - hur ser då apoteken ut på platsen jag ska besöka? Utbud, öppettider, priser... 
 
Imorgon ska jag flyga till Berlin, för en stor diabetesbloggarträff i helgen som Abbott anordnar. Detta är ju den optimala resan att göra ur packningssynpunkt, eftersom jag kommer spendera helgen med 35 andra diabetiker, så skulle något komma bort finns det med all säkerhet någon som kan bistå med hjälp. Men likväl är det viktigt att planera ordentligt.
 
Jag packar alltid alla mina diabetesgrejer (förutom möjligen pumpväskor och liknande) i mitt handbagage. I lastutrymmet på flygplanen kan det bli väldigt kallt, och det tar insulinet skada av. Dessutom så försvinner ju incheckat bagage lite då och då, och den risken är jag inte beredd att ta. Är vi flera som reser tillsammans brukar jag tigga till mig lite plats i någon annans handbagage också. Jag packar nämligen alltid åtminstone två uppsättningar med grejer. 
 
Högt på priolistan står att få med mitt läkarintyg. Jag har aldrig varit med om problem i securityn, men är ändå alltid förberedd på det. Man kan mycket väl pipa när man går igenom larmbågarna med insulinpump, CGM eller Libre på sig, och då är det bra att ha ett papper med underskrift som berättigar mig rätten att bära mina hjälpmedel. Någon gång har jag erbjudit mig att koppla ur pumpen, i USA, men då ryggade securitydamen bakåt och hojtade högljutt att det behövde jag INTE! Haha, jag undrar vilken sorts blodig operation hon såg framför sig...
Idag fick jag vända uppochner på hela mitt diabetesförråd för att hitta det där pappret.. Det visade sig vara en perfekt ursäkt till att städa iordning litegrann i det skåpet!
 
Viktigt är också Glucagonsprutan för superakuta situationer, och lite infoblad och manualer ifall tekniken skulle strula.
 
Mat i olika former är också viktigt att packa ner, lite nödproviant ifall man inte får i sig bra mat vid rätt tid när man är på resande fot. Bars i olika former tycker jag är en superbra grej - tar inte så mycket plats och blir inte dåligt snabbt. Drickkvarg och frukt tar jag med mig för att få i mig något innan jag kliver på flyget imorgon mitt på dagen. Druvsocker och små festisar är standard som snabb blodsockerhöjning.
 
Så ja, det är en hel del att tänka på. Den här resan packar jag dessutom dubbla blodsockermätningsutrustningar, eftersom jag kommer ha både mitt MiniMed 640G-system med CGM och FreeStyle Libren på mig i Berlin. Jag packar det mesta i två väskor av märket Diabete-ezy som jag fick av Medtronic i samband med pumpstarten:
 
 
Dela gärna vidare det här inlägget för att visa er omgivning vad ni menar när ni säger att spontanitet är svårt. Eller vad att resa innebär för en förälder till ett barn med typ 1-diabetes. Och glöm inte bort att "Gilla" inlägget direkt här på bloggen - via knappen nedanför texten. 
 
För er som vill följa min resa i Berlin på Abbotts "DX" (diabetesforum), kan ni förutom på bloggen göra det via Instagram. Där hittar ni mig som @diabetesia.se!
 
______________________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 8,3 mmol/liter.
#1 - - Alista:

min bästa vän skulle åkt till Thailand, men en vecka innan blev hon sjuk och det visade sig att hon hade diagnosen diabetes typ 1.
Stackarn fick inte åka till Thailand eller hennes familj häller för den delen.
Fy vad hemsk det måste varit

#2 - - Jasmine:

Så bra att du skriver och informerar om sånt här!

#3 - - A:

Vad strukturerat. Nu har jag inte pump, så min packning har bara bestått av en bråkdel av din, med två stycken sprutor, insulin och några kanyler, och en blodsockermätare. Men när jag var på Teneriffa fick jag riktig dödsångest. Vi var ute med en solbåt som hade solnät längst fram. Jag och min pojkvän satt där ute med våra väskor, plötsligt hör jag hur någonting plumsar ner i vattnet, mitt hjärta stannar innan jag inser att det var mina älskade solglasögon och inte min enda insulinpenna för novorapid. Efter det fick jag engångsprutor utskrivet som jag ska ta med inför nästa resa som reserv.