En mer synlig diabetes

Tänk om den hade varit synlig? Från utsidan, liksom. Tänk om min bukspottkörtel skulle sitta utanpå kroppen och behöva plåstras om. För den är ju trasig. Kaputt. Out of order. Broken.
 
Typ 1-diabetes är en sjukdom som inte syns på utsidan. Inte mer än de nålar, slangar och sensorer jag då och då sätter fast. Inte mer än de druvsockertabletter jag stoppar i mig med darriga fingrar när blodsockret dalar. Inte mer än de frekventa sjukhusbesöken. Det är en sjukdom som syns inte mer än jag bestämmer mig för att visa.
 
Typ 1-diabetes kommer nog aldrig bli så pass synligt som det skulle behöva vara. Missuppfatta mig inte: jag är verkligen inte särskilt sugen på att gå runt och skylta med att jag är sjuk. Nej, jag trivs bra med att oftast behandlas som "vem som helst". Men - jag vill också bli frisk en dag. Jag vill så innerligt gärna få uppleva den vackra dagen då jag friskförklaras och för första gången i mitt liv kan säga: Jag hade diabetes.
Forskningen är dock inte i mål än. De är nära, men inte nära nog. Min fundering är då, såhär en fredagseftermiddag: skulle framstegen gå snabbare om vårt tillstånd var mer synligt? Hur mycket mer pengar skulle komma in till forskningen? Hur många akuta eller långdragna dödsfall som direktkonsekvens av diabetes ska behöva äga rum innan samhället får upp ögonen på riktigt? Vem står näst på tur?
 
Vad tror ni? Hade kunskapsnivån stigit och forskningen accelererat ifall vi bar vår trasiga bukspottkörtel på utsidan?
 
Så... kan vi göra något åt det? Kan vi, tillsammans, se till att bli mer öppna? Upplysa, engagera och informera. En mer öppen diabetes leder utan tvekan till mer medvetenhet. Och mer medvetenhet leder till nyfikenhet. Nyfikenhet leder till kunskap. Och kunskap leder i sin tur till insikt om ekonomiska forskningsbidrag. 
 
Kanske, kanske är det en av vägarna att gå. Allt för en mer #ÖPPENDIABETES.
 
 
________________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 6,8 mmol/liter.
#1 - - Maria:

Jag är mer och mer inne på samma linje som du. Tidigare försökte jag ofta dölja min diabetes, men nu tänker jag att ju öppnare jag är, desto bättre. Både för oss diabetiker och för samhället överlag. Därför startade jag också nyligen en blogg om mitt liv med typ 1-diabetes, titta gärna in!

#2 - - Åsa:

Jag är helt på din linje. Jag är inte själv drabbad men min nu 7-åriga son blev sjuk för ett år sen. Vi kör full öppenhet. Dels för att folk ska förstå mer om sjukdomen och skänka pengar, dels för att jag är säker på att det är bättre för min son ju fler som känner till hans sjukdom. Det är inga andra dom kommer att kämpa för framsteg inom behandling och forskning. Det måste vi drabbade göra. Öppenhet är första steget.

#3 - - Healthydiabetic :

Jag sa igår till en en kollega (veterinär dessutom) som frågade om pumpen och påstod då att den sköter sjukdomen automatiskt (???!!!).... Jag förklarade snällt för denna person hur det är och om folk verkligen hade förstått sjukdomen hade MYCKEG mer pengar gått till forskningen... Många tror ju som henne..

#4 - - Dilton:

Du gör redan något