Att inte riktigt orka med allt

Hej alla fina!
 
Som många av er säkert redan har märkt, har jag dragit ner på bloggtempot ganska ordentligt. Anledningen är kort och gott att jag inte riktigt orkar med allt just nu. Min energi har nått någon form av maxgräns, och då tvingas jag skära ned på diverse engagemang och uppdrag för att orka med det väsentliga. Det viktiga. Hälsan först, ni vet..
 
Jag stortrivs i min roll som diabetesentreprenör och kommer absolut inte att försvinna ur bilden. Mina föreläsningar går fortfarande att boka (via min mail diabetesia@hotmail.com), min Facbooksida finns fortfarande kvar, min och Annas bok går fortfarande att köpa (HÄR), mitt redaktörskap för Livet och Diabetes rullar på, och mitt driv har inte försvunnit. Men jag måste pausa bloggen ett tag. Kanske faller inspirationen på en dag, och då kommer jag skriva igen. Men just nu finns inte drivet, och framförallt inte orken. 
 
Att agera talesperson för typ 1-samhället är en stor ära, men även ett stort ansvar. Den senaste tiden har för mig inneburit en rad bakslag, med nya sjukdomar och skador. Jag är inte "bara" diabetiker, jag dras med två kroniska sjukdomar utöver min diabetes, ett gäng skador och nu en större nervskada som läkarna inte blir kloka på. Jag besöker sjukhuset ett par gånger i veckan på mer eller mindre smärtsamma undersökningar, och tråkiga besked har blivit till vardagsmat. (Av respekt för mitt privatliv ber jag er att inte fråga ingående om mina ytterligare sjukligheter.)
Det är svårt för mig att prata om diabetes vissa dagar, då andra delar av mig gör mer ont. Det är också en anledning till att jag nu bestämt mig för att pausa bloggen ett tag. 
 
Letar ni efter någon att bolla idéer eller samtala med, finns jag på min mail (diabetesia@hotmail.com). Jag hjälper gärna till att starta upp en karriär som diabetesentreprenör lik min egen, om det är någon som är nyfiken. 
 
Till den dag då orken och energin hittar tillbaka till mig, och när läkarna har fått koll på vad som är fel på mig, så kommer mitt engagemang fortsätta på Instagram - mitt konto hittar ni HÄR
 
 
Med förhoppning om överseende en period.. Ni finns kvar när jag kommer tillbaka va? Vi hörs här snart igen!
 
Kram, Sofia

Diabetes vs Sia: 1-0

Vissa dagar är bra dagar, andra är... mindre bra. Ofta anser jag mig vara vinnaren i den ständiga kamp som pågår mellan mig och min diabetes, men ibland får den in en klockren träff och knockar mig rakt ner på golvet. Det spelar ingen roll hur jag duckar eller måttar slag tillbaka - den kommer åt ändå. Slår ut. Vinner ronden.
 
Idag var en sådan dag. Då jag precis har kommit igång ordentligt med träningen igen efter en intensiv jobbperiod, är jag smått i extas när jag närmar mig gymmet. Jag tycker om att träna, att ta hand om min kropp, och jag fullkomligen ÄLSKAR känslan kvällen och dagen efteråt. Idag var planen att sova ut på morgonen, äta frukost, och efter ett tag strutta iväg till gymmet för en 1,5 timmes svettsession. Men min diabetes hade andra planer. 
 
Trots en frukostdos med insulin som borde täckt mina flingor med mjölk gott och väl, stack blodsockret iväg uppåt. Uppåt, uppåt, uppåt.. Inte hjälpte det heller att jag började min dag på 3,4 mmol/liter, vilket gav lite av en rekyl. Uppåt, uppåt, uppåt... 
 
Väl framme på gymmet visade ett stick i fingret (CGM:en hade precis ballat ur, eftersom den behövde bytas idag, därav fingersticket) 15,9 mmol/liter. Urk. Träningen gick långsamt, huvudet var tungt, motivationen lyste med sin frånvaro. URK
Efter ett par tappra försök, tre fjärdedelar av träningsprogrammet, mängder av vatten, och ett gäng insulindoser, gav jag upp och promenerade hemåt. Idag vann min diabetes. Träna får jag göra en annan dag. 
 
____________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 10,4 mmol/liter.

Tillbaka i lugna vanor

Efter en intensiv jobbperiod den senaste tiden har tempot nu lugnat ner sig till normal nivå och likaså har mitt sinne. Jag har äntligen hittat tid till sådant som nedprioriterats tidigare - typ sömn, mat och träning. Det är lätt att falla ur sina vanliga, vettiga rutiner när jobbet tar överhanden. Nu är jag tillbaka til 2-3 träningar i veckan, laga mat varje kväll och sova ut om nätterna, precis som det måste vara för att jag ska må bra i det långa loppet. 
 
Igår var jag ute och sprang för första gången på lääänge. Jag behövde rensa tankarna efter en lång arbetsdag, och trots tunga ben och ett något sviktande blodsocker (inget lite glucogel inte kunde lösa dock!) så tog jag mig runt hela min tiokilometersrunda. Det känns i kroppen idag, ska jag säga..! 
 
I helgen kommer en kompis sedan långt tillbaka upp och hälsar på i Göteborg, så vi ska ha en riktig girlsweekend med mycket pladder, shopping och välbehövlig ledighet. 
 
Jag önskar er alla en riktigt fin fredag! 
 
___________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 7,5 mmol/liter.
Visa fler inlägg