Honey, I'm home!

Efter två veckors semester för både kropp och knopp, är det ett kärt återseende när jag loggar in och påbörjar ett blogginlägg igen. Hej! 
 
Det har varit två helt underbara veckor på resande fot, i Sydafrika och på Mauritius. Jag har kunnat slappna av helt, njuta av kvalitetstid med familjen, och faktiskt (!) klara mig undan nästan allt vad hälsoproblem heter. Ett mer detaljerat inlägg om semestern kommer! Väl hemma i Göteborg har jag i helgen packat upp resväskan, tvättat allt, och umgåtts med P. Nu känner jag att batterierna är uppladdade till hundra procent och jag är redo att ta mig an den stundande arbetsveckan. 
 
Mars bjuder på mycket spännande jobb, ett gäng event, påskhelg och födelsedagsfirande. Om en dryg vecka föreläser jag i Malmö, om drygt två är jag moderator på eventet Virtuell Diabetesvård i Göteborg, och simultant jobbar jag för AnnaPS. Ett gäng lunchmöten och intervjuer är inbokade, och nästa helg kommer mina föräldrar på Göteborgsbesök. Mycket står på schemat - och jag älskar det. Hoppas att ni vill hänga med mig!
 
_________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 17,4 mmol/liter. (Fortfarande kortisonhög i perioder..)
#1 - - Rad with a bad diagnose :

#öppendiabetes och ditt informativa arbete med föreläsningar är guld värt. Jag håller verkligen med om att kunskapsnivån kring diabates i samhället är väldigt låg. Jag tror också att arbetet med att få människor att inte behöva skämma skam över sin kroniska sjukdom, är av stort värde.

Jag är 21 år och blev diagnoserad med typ 1 diabetes för några veckor sedan. Mitt insjuknande varade väldigt länge och när jag blev inlagd på sjukhuset kom det så klart som en chock, men jag var samtidigt glad eftersom jag kom att få må bättre (och inte trött och kissnödig som innan) och leva med en normal blodsockernivå och inte 32mmol/liter som uppmättes på akuten.

Jag har sett några föreläsningar som du gjort och vad som förbryllar mig mest är hur jag hör diabetiker blir ivägkörda från restauranger och kommentarer från andra som tycker det är äckligt när man tar sin spruta bland folk.
Jag har en kompis som haft diabetes mycket längre än jag och varje dag i matsalen i skolan tog han sin spruta. Ingen tyckte det var konstigt eller äckligt, vi som inte hade diabetes tyckte det var helt normalt.

Nu när jag själv har diabetes tänker jag så klart lite mer på vad folk runtomkring tänker när jag tar en spruta. Det har inte inträffat ännu, men jag längtar nästan till den dag då någon blåst pajas lägger en hjärndöd kommentar om mitt stickande, så jag kan tillrättavisa den IQ-befriade tomten med välvalda formuleringar :-)

Att behöva ta en spruta bland folk är ingenting man ska behöva skämmas för, och jag blir lite ledsen att höra att skolbarn skäms över att göra det i t ex skolan. Man kan leva ett helt vanligt liv som vilken frisk människa som helst fast man har diabetes, det kräver såklart att man behöver ha koll på sitt blodsocker men när man känner sin kropp och blodsockernivå bra ska man vara stolt över det.

Jag är själv i mina smekmånader med min diabetes och jag lär mig fortfarande bla vilka doser jag behöver ta och hur det känns att vara låg osv. Denna blogg och ditt arbete är lärorikt för alla och

#2 - - Amanda CL:

kul att du haft en bra resa :D