Bristen på spontanitet


Efter en lång och skön helg i Småland och på Öland är jag nu tillbaka i Göteborg. När jag skulle hoppa på tåget stod ett annat tåg på spåret bredvid. Mot Köpenhamns flygplats. 
 
En del av mig skulle så innerligt gärna vilja vara den där spontana typen, som bara hoppar av ett tåg och på ett annat. Som gör det oväntade. Som åker till flygplatsen och tar första bästa flyg till långtbortistan. 
 
Men det går inte. 
 
Jag kan inte åka någonstans utan att ha planerat det i förväg. Inte utan att ha med mig allt jag behöver, tillräckligt för att klara av all den tid jag kommer vara borta. När jag får ett ryck och tänker "Jag gör det, jag åker bara!", så är nästa tanke "Hur länge kan jag vara borta med det jag har i ryggsäcken?". Inte särskilt länge, brukar jag komma fram till då.
 
Det är något jag verkligen sörjer, bristen på spontanitet. Mycket går att hantera trots den här kroniska sjukdomen, men just spontaniteten är svår. 
 
___________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 4,6 mmol/liter.