Jag hävdar att min tatuering behövs

För ett par år sedan skaffade jag min diabetestatuering. Jag hade funderat länge och väl, och själv skissat fram den design jag ville ha. Och trots alla de nålstick jag hade fått vänja mig vid genom min diabetes, var jag lite skraj när jag satte mig i den där stolen. Men ont gjorde det inte.
 
Att leva med typ 1-diabetes i dagens samhälle är tyvärr inte helt säkert. Alltför ofta läser jag om diabetiker som häktats för fylla, när de uppvisat symtom på lågt blodsocker.
Om diabetiker som dragit på sig obotliga hjärnskador, orsakat av ketoacidos, då deras sjukdom inte upptäckts i tid.
Om diabetiker som svimmat av lågt blodsocker på offentliga platser, men ignorerats av allmänheten.
Om diabetiker som retats i skolan på grund av deras sjukdom. 
Om diabetiker som inte vågat visa upp sina sprutor, sin pump eller sin blodsockermätare av rädsla för att bli dömda av en okunnig allmänhet. 
 
Jag hävdar att min tatuering behövs. Kanske är det inte en lösning för alla personer som lever med diabetes, men för mig är det en säkerhet. En tröst. En stämpel av stolthet. Ett ställningstagande. För mig - men även för mina anhöriga och allmänheten.
 
Självfallet är själva tatueringen ett val som är upp till varje individ. Kanske vill man hellre bära ett smycke eller någon ID-bricka av annat slag - men det är själva identifieringen som är det viktiga. Tyvärr är samhället inte tillräckligt utbildat för att känna igen symtomen vid lågt blodsocker, så vi behöver hjälpa dem lite på traven med en ledtråd. 
 
Vad tycker ni om diabetestatueringar? Vilka har en tatuering redan? 
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 4,6 mmol/liter.
#1 - - Nelly:

Jag har en diabetestatuering som jag hade skissat på i 7 år. Anledningen till varför det tog så lång tid var för att en tatuering är permanent och jag ville få den till min egna stil. Jag ville även att tatueringen skulle visa vad min diabetes är för mig. Jag har den på underarmen och i tatueringen står det "Type 1 Diabetic" och "2005" som är året då det upptäcktes.
Jag har tatueringen för att jag tycker det är viktig information ifall det händer något med mig som gör att jag inte kan berätta själv. Jag har en insulinpump och har jag t.ex. klänning på mig så syns den inte. Insulinpumpen är den som gör min diabetes synlig. Händer det något när den inte syns så kan det sluta illa. Precis som du skrev.
Jag är öppen med min diabetes.

#2 - - Amanda:

Hej!
Vad kul att du skriver om din tatuering! Själv har jag "diabetes" inristat i handleden, är nu 23 år gammal och jag tog den då jag var 16. Gillar den, även om jag nu på senare dar kanske skulle ha valt en annan design. Har fått höra både ett och annat om själva tatueringen, men det är klart att inte alla kan gilla eller förstå. Svårast är det för dem som inte alls kan sätta sig i den andres situation.
Tatueringen väcker definitivt till diskussion då nya bekantskaper får syn på den, och det är mer än bra!

#3 - - Tina Linder:

Skaffade min diabetes tatto för en vecka sen,tog många år innan jag bestämde mig,en billig livförsäkring,&som du skrev,ett ställningstagande!

#4 - - Julia :

Jag har också en text på underarmen där de står diabetes och sen datumet som de upptäckte de. Datumet är för att den skall bli lite personlig.

För mig var tatueringen en livsförsäkring som jag kan ha hela livet.