Chokladtest för en chokladälskare

Min första julklapp kom tidigt i år! För ett par dagar sedan hämtade jag ut ett paket från Nick's hos mitt postombud - fyllt med choklad utan tillsatt socker. För en sann chokladälskare som mig kommer att testa deras nya produkter bli ett riktigt nöje!

Nu är jag på väg till Sahlgrenska för att göra ögonbottenfotografering. Självfallet lyser solen över Göteborg - visst är det alltid ljust och soligt när man blir sådär ljuskänslig med pupiller stora som tallrikar? Solglasögonen är med, iallafall!

__________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 5,6 mmol/liter.

Första advent, idag och för åtta år sedan

Glad första advent, alla ni fina! Även om den där jul- eller adventskänslan inte riktigt har infunnit sig hos mig, så började jag och P dagen med att tända det första av fyra ljus - och ikväll blir det glögg och pepparkakor! Däremellan har jag klämt in lite välbehövlig och efterlängtad träning och vila, och ska nu ge mig ut i Black Friday-rusets sista timma inne i centrum för att spana in lite julklappar, och ta en fika med en kompis.

Jag fick ett meddelande från min mamma tidigare idag som handlade om hur vi firade första advent för åtta år sedan - om jag kom ihåg? Först gjorde jag det inte, men efter en ledtråd föll poletten ner. För åtta år sedan hade jag preciiiiis gått klart "pumpskolan" och min insulinpump var helt ny för mig... Kvällen spenderade vi hos familjevänner på adventmingel, och jag kämpade med insulindoser. Mingelmat var nytt och svårt! Att dels ha en kronisk sjukdom sedan bara tre månader tillbaka, en apparat fastsatt på mig, och att faktiskt hantera den, var en stor omställning för mitt femtonåriga jag.
Och idag skulle jag inte klara av mitt liv och min sjukdom utan den.

Jag önskar er alla en glad första advent!

_________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 13,2 mmol/liter.

Att få prata med någon som förstår

Har ni någonsin reflekterat över hur viktigt det är att då och då få prata av sig med någon, på riktigt? Att få prata med någon som förstår? Det har jag.

Bara några månader efter mitt insjuknande år 2008, drog mitt femtonåriga jag iväg på diabetesläger. Jag har sedan dess aldrig varit ensam. Genom läger, träffar, onlineforum, bloggarträffar och föreläsningar har jag träffat människor över hela Sverige och världen som FÖRSTÅR. Som har gått igenom det själva. Som vet. Och det har varit så oerhört viktigt för mig och den acceptans jag idag känner gentemot att vara kroniskt sjuk.

Idag träffade jag min kompis Jonas som, likt mig, dras med en hel hop sjukdomar. Bland annat typ 1-diabetes. Han vet hur det är att tänka jämt och ständigt. Att vara låg och hög. Att inte orka tänka. Att tackla hur andra tänker. Att hantera andras reaktioner. Att fundera över framtida komplikationer - men också oviljan att göra just det. Att försöka så innerligt att bara vara. Här och nu. Leva livet trots alla hinder.

Om du ännu inte har en alldeles egen Jonas i ditt liv - skaffa en! Ibland måste man bara få prata av sig, avreagera sig. Få prata med någon som förstår. Och få finnas där för någon annan.

Ha en riktigt fin fredagskväll nu!

__________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 7,4 mmol/liter.

Visa fler inlägg