Att få prata med någon som förstår

Har ni någonsin reflekterat över hur viktigt det är att då och då få prata av sig med någon, på riktigt? Att få prata med någon som förstår? Det har jag.

Bara några månader efter mitt insjuknande år 2008, drog mitt femtonåriga jag iväg på diabetesläger. Jag har sedan dess aldrig varit ensam. Genom läger, träffar, onlineforum, bloggarträffar och föreläsningar har jag träffat människor över hela Sverige och världen som FÖRSTÅR. Som har gått igenom det själva. Som vet. Och det har varit så oerhört viktigt för mig och den acceptans jag idag känner gentemot att vara kroniskt sjuk.

Idag träffade jag min kompis Jonas som, likt mig, dras med en hel hop sjukdomar. Bland annat typ 1-diabetes. Han vet hur det är att tänka jämt och ständigt. Att vara låg och hög. Att inte orka tänka. Att tackla hur andra tänker. Att hantera andras reaktioner. Att fundera över framtida komplikationer - men också oviljan att göra just det. Att försöka så innerligt att bara vara. Här och nu. Leva livet trots alla hinder.

Om du ännu inte har en alldeles egen Jonas i ditt liv - skaffa en! Ibland måste man bara få prata av sig, avreagera sig. Få prata med någon som förstår. Och få finnas där för någon annan.

Ha en riktigt fin fredagskväll nu!

__________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 7,4 mmol/liter.