Test av ny blodsockermätare!

Jag har haft en jättelugn och skön helg tillsammans med P och hans familj som varit på besök. Göteborg har bjudit på ett helt fantastiskt vackert höstväder, så vi har strosat på stan, åkt båt, cyklat och bara varit. De kommande veckorna kommer vara totalkaos och innebära jättemycket att göra för min del, så det känns skönt att ha bunkrat upp med ny energi nu.
 
Jag fick ett litet, lila paket häromdagen som jag öppnade igår. I det låg den nya blodsockermätaren Contour Next One från Ascensia! Det är alltså samma märke som den mätare jag använder nu (när jag kalibrerar min Medtronic-CGM), men en nyare variant. Den har en mer stilren design, och ska vara ännu mer pricksäker än den tidigare. Den pratar även med en smartphoneapp, allt för att man ska slippa en manuell dagbok. Läs mer om den HÄR!
Tyvärr pratar den inte med min pump på samma sätt som min tidigare mätare, men jag ser fram emot att testa  ändå. Om inte annat för att se vilken som är mest träffsäker, och för att kunna tipsa de av er som inte använder sig av CGM eller FGM! 
 
Idag har vi sovit ut, och sedan städat, tvättat och lagat storkok. Blodsockersänkande aktiviteter av rang! Nu ska vi sätta oss ner och äta middag (bättre sent än aldrig, visst?) och sedan kolla en stund på TV innan läggdags. Imorgon startar en ny vecka med nya utmaningar! 
 
___________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 4,6 mmol/liter.

Frisk i en sjuk värld, eller sjuk i en frisk värld?

Ibland undrar jag om det verkligen är jag som är så sjuk - eller om det är samhället som inte mår bra.
Jag dras med flera kroniska åkommor, två idrottsskador, ett par ledinflammationer, ett synfel och några andra småskavanker. Jag är tjugotre år gammal med en medicinsk journal tillräckligt lång för att täcka tre-fyra åttioåringars standard..

Idag kändes det dessutom som att jag tog ett steg rakt ut i ingenting och föll fritt. Jag blev diagnosticerad med min tredje kroniska följeslagare, och dagen idag har gått i deppighetens tecken. Varför jag? Varför nu? Kan jag inte få leva ett ostört liv? Jag har ju redan tillräckligt så att det räcker och blir över...

Så just nu känns livet ganska... orättvist.

Men jag kan inte låta bli att fundera över om det verkligen är jag som är så sjuk, eller om det egentligen är samhällets bild av hälsa som gör att jag tycker synd om mig själv. Alla strävar vi mot att vara pigga och friska - men är det verkligen en realistisk förvänting? Hur många människor är egentligen helt och hållet friska? Aldrig förkylda, ingen skada, ingenting? Det kan inte vara särskilt många människor..!

Jag tror att vi måste tvinga samhället att omvärdera sin syn på hälsa. Att vara sjuk är inget onormalt - snarare tvärtom. Därför måste vi också göra oss av med den tabu som omger att tala om sjukdomar, både fysiska och psykiska. Det måste få vara okej att stanna hemma från skola eller jobb när man inte mår bra - empatin och förståelsen för sådant måste finnas. Att visa upp medicinering borde vara en självklarhet, och inte en tveksamhet.

Sedan hävdar jag inte att jag inte skulle vara ovanligt sjuk, för det vet jag att jag är. Men jag tror absolut att min och många andras psykiska börda, tidvisa skam och självömkan skulle kunna minskas av en större tolerans för, och ändrad syn på, ohälsa.

Ta hand om er!

_____________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 5,9 mmol/liter.

Ny energi och drivkraft

Jag har en 75 %-anställning på Chalmers Tekniska Högskola som kommunikatör, och lägger övriga procent på jobbet som redaktör för bloggforumet Livet och Diabetes. Men eftersom heltidssysselsättning aldrig riktigt har varit något för mig, så jobbar jag ytterligare procent med den här bloggen (som är min lilla bebis), med mina föreläsningar, med mitt författarskap och med andra små konsultuppdrag här och var. Min sysselsättning går nog upp i 130-140 % utan problem. 
 
Det har funnits dagar då jag har funderat på hur jag känner kring att inte jobba med diabetes på heltid längre. Och jag har kommit fram till att det nog är bara bra! Att inte arbeta med sin stora hobby och största passion på heltid under en längre period tror jag är nyttigt. Gör man det blir man utless till slut, och det sista jag vill är ju att tappa suget för att arbeta med diabetes!
Jag känner hur min inspiration, min energi och min drivkraft accelererar än mer när jag får tänka lite "outside the box" under dagarna. Arbetet på Chalmers är dessutom väldigt roligt och ger mig inspiration för framtida sysselsättning..! Mer om det en annan gång.
 
Nu ska jag snart kila iväg från kontoret för att hinna med ett spinningpass på gymmet (håll tummarna för att min höft ska samarbeta!) innan kvällen. Ikväll ska jag komma i säng tidigt, eftersom jag tidigt imorgon bitti ska vara hos läkaren.
Ha en fortsatt fin onsdag, allihop!
 
____________________________________________
 
Blodosocker i skrivande stund: 11,6 mmol/liter.
Visa fler inlägg