Att återgälda sin trasiga kropp

Jag är tjugotre år gammal, och brukar i medicinska sammanhang presentera mig själv som en ung själ i en pensionärskropp. Jag dras med skador och sjukdomar så att det räcker för en mindre by, och kan inte låta bli att då och då tycka att det är lite orättvist.

Innan jag diagnosticerades med typ 1-diabetes älskade jag att träna. Jag gjorde det ofta och gärna, och bland favoriterna hittade man fotboll och löpning. Mitt aktiva liv då är något jag idag avundas mitt tonårsjag för.
Oräkneliga gånger har jag sedan dess suttit hos sjukgymnaster, läkare, akupunktörer, naprapater. Jag har röntgats fler gånger än jag kan räkna och opererats ett par. Och detta är alltså utöver min diabetes och min andra kroniska åkomma.

Jag älskar fortfarande att träna, även om tiden inte lika ofta som när jag var yngre räcker till. Men på grund av broskskador i ett knä, inflammation i en höftled och handled och lite annat smått och gott, så har jag fått börja om på ruta ett gång på gång. Och det är alltid lika trist.
Ibland når jag ett uppsatt mål - som när jag i somras faktiskt lyckades springa Midnattsloppets 10 kilometer på en riktigt hyfsad tid - men oftast känns det som att jag trampar kvicksand.


Men nej. Vet du vad, Sia, det är faktiskt inte rättvist att tänka så. Inte alls. Din kropp tar dig igenom så oerhört mycket skit, så vem är du att klaga när den kämpar?

Jag tror att det är jätteviktigt att ge sin kropp cred och beröm för allt den gör för en. Inte snegla på den plufsiga magen med kritiska ögon, inte önska en stötta rumpa, inte önska att de blå ögonen var bruna. Du har bara en kropp - ta vara på den!

I helgen har jag varit lite deppig över att min höft värker så att jag knappt kan gå. Jag var på spinning i torsdags och sedan dess har den stretat emot. Gjort motstånd. Gjort mig arg.

Jag tittar på mitt träningskort på soffbordet ikväll och inser att den lilla plastbiten är nyckeln till en lugnare sömn, mer effektiva arbetsdagar, ett stärkt självförtroende och ett mer stabilt blodsocker. Och jag kan inte använda det! Morgondagens inbokade spinningpass bokades just av...
Men när jag byter vinkel och ser på kortet på ett annat sätt, så är det en möjlighet. Möjligheten att återbetala min trasiga kropp för allt den gör för mig. Bygga upp den, ge den kraft att orka fortsätta.

Babysteps, ett i taget. Bakslag efter bakslag, absolut. Men jag ska dit.

Tack kroppen, för allt du gör för mig! Jag ska göra allt för att återgälda ditt hårda arbete.

__________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 9,7 mmol/liter.

#1 - - Linnea:

skulle inte du kunna skriva om lightläsk? är så trött på alla artiklar som delas om hur dåligt det är och att det kan ge diabetes men ingen tänker på dem som MÅSTE välja lightläsken.