Om jag vore fri för en dag

I ett par dagar har jag haft sådana där oförklarligt fina, stabila och jämna, blodsockervärden. Ni vet, sådana som man spenderar timmar och dagar med att fundera kring hur de blev så bra, och plötsligt POFF! så är de tillbaka till den vanliga berg-och-dalbanan. Hur..? Varför..? När..? Vad..? 
 
Typ 1-diabetes är en sjukdom med fler dimensioner än jag kan räkna. Mängder av variabler utöver insulin och kolhydrater spelar in i ekvationen - och jag tycker ju knappt ens om matte..
 
Dessa dagar har fått mig att fundera lite. Vad skulle jag göra om jag verkligen var helt fri för en dag? Inte bara hade fina, samarbetsvänliga värden, utan verkligen helt fri? 
Jag skulle åka till närmsta flygplats med bara en liten ryggsäck och helt spontant sticka iväg. Vart som helst. Inte bry mig om hur värme eller kyla påverkar mig eller mina mediciner. Inte lägga timmar i förväg på research om sjukhus och apotek. Jag skulle packa matsäcken full av snabba, goda kolhydrater och det där resegodiset som jag så sällan unnar mig nu. Jag skulle kasta mig på hotellsängen utan att bry mig om hur jag landar - om det kanske trycker på eller rycker ut en pumpnål eller CGM-sensor. Jag skulle radera alla kom-ihåg-notiser om nålbyten, läkarbesök och rutner ur mobilkalendern. Jag skulle sticka ut på en löprunda utan att packa fickorna fulla med socker, och träna utan risk för att behöva avbryta. 
 
Jag skulle leva livet bekymmersfritt. 
 
Åtminstone är det det jag tror. Ett tag. Men man vänjer sig nog snabbt tillbaka till ett "enklare" liv, och plötsligt är det inte så speciellt längre. Kanske. Eller så är det friheten personifierad - att slippa all stress och press. Jag vet inte. Jag kommer kanske aldrig få veta heller.
Men det gör mig extra tacksam för de dagar då blodsockret ligger sådär mirakulöst bra. Jag har ingen aning vad jag har gjort för att förtjäna det - men jag ska njuta varje sekund! 
 
Vad skulle ni göra om ni vore helt fria för en dag?
 
____________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 6,9 mmol/liter.
#1 - - Sven:

Snorta ladd och leva livet, det skulle jag göra!

#2 - - Maria:

Oj, jag skulle nog faktiskt göra ungefär samma saker som du tar upp tror jag! Eller egentligen skulle jag göra det mesta jag redan gör, men utan att hela tiden planera och stressa.

Ja, och så skulle jag anmäla mig till ett maraton också. Definitivt.

#3 - - A:

Åh, spontanitet! Jag skulle sova näck och vrida mig hur många gånger åt samma håll som helst utan att bry mig om pumpslangar. Jag skulle också unna mig alla slags kolhydrater en tid, och gå ut en kväll utan att bry mig om att måsta käka och hålla koll på sockren efter att ha kommit hem på morgonnatten. Njuta av friheten på ett sätt jag inte kan göra nu!

#4 - - Karolina:

Jag skulle köra en tokdiet en vecka, för att jag kan. Sånt crazy som vitkålsdiet eller nåt. Sen skulle jag dricka drinkar, utan kolla blodsocker alls.
Skulle köpa en liten handväska med plats för mobil, nycklar och plånbok och bara det. Inget testmaterial, inget äckligt dextrosol och inget insulin.
Som du åka på en spontan resa med minimal packning. Oj, finns så mycket...
Tror jag, i alla fall...
Har ju aldrig varit utan, fick skiten vid 1 års ålder.

#5 - - Vivianne:

Jag skulle springa långt utan att planera före och utan att oroa mig för att bli låg.

#6 - - Gabriella Sellman:

Spontant tänkte jag:

"Skita i allt!"

...men så kom ju diabetikern inom mig att sätta stopp för vidareutveckling av ämnet.

För man är "skadad" - vad är frihet?
Ja, i diabetesfängelset är man inspärrad på livstid, utan permission. Och det är "dödsstraff" dessutom.
Men till skillnad från den som ska avrättas, blir inte den sista måltiden det man kanske verkligen önskat.

...jo, "skita i allt", skulle vara skönt. En bitterljuv tanke som aldrig kommer bli verklighet.
Ni ser, det sätter stopp för fantasin.

Men jag gör ett försök:

..åka till en annan stad, inte många mil ifrån. Och göra vad jag vill, "som alla andra", under låt säga 6-7 timmar. Utan planering och back up. Ta allt som det kommer och faller en in.

..jag minns hur det var utan diabetes. Då kunde man göra sådana saker. Inget märkvärdigt, egentligen föronen många. Kanske någon tycker denna önskan är simpel.

..eller att gå och lägga sig på natten och bara ge fan i allt och sova hur länge jag vill utan att det händer nåt.

#7 - - Jobbig person:

Helt ärligt känner jag mig inte instängd. Känner att jag kan göra precis allt, visst kanske blir konsekvenser av högt eller lågt blodsocker men det är inte så jobbigt. Jag kan ta en dag och "skita i allt" men personer utan diabetes skiter väl inte i allt bara för det. Förstår verkligen inte varför man ska haka upp sig på att känna sig fånge (ja kan göra det ibland), jag är glad att jag kan leva så normalt som man faktiskt kan med diabetes. Nej jag ska inte dra någon jobbig "den sjukdomen är värre osv" men helt ärligt nu när jag levt nära cancer så kan jag säga att diabetes är en dans på rosor. Jag är bara 20 år och visst jag oroar mig för min framtida hälsa men varför ska jag oroa mig jag kan ju bli ex påkörd imorgon och dö man ska inte tänka det värsta utan njuta här och nu. Min åsikt vill inte ha massa hat, -alla får tycka vad de vill!

#8 - - Rebecka :

Hej! Jag undrar hur du gick tillväga för att få din minimed 640 med cgm funktionen! Detta skulle nämligen vara en dröm för mig! Bor i Gävleborg och här är "reglerna" ganska strikta och min sköterska säger att jag inte uppfyller kraven för att få en pump med cgm funktion.

Fin blogg! / Rebecka