Att glädjas över ett övervunnet hinder

Idag har jag besegrat en fiende. Knockat en rädsla. Bestigit ett berg. Övervunnit ett hinder. 
 
Jag tror att det är viktigt att fira sådana här dagar. Att klappa sig själv på axeln och säga, "you did good!". Så det är precis vad jag ska göra. Jag ska äta god mat med min pojkvän och med mina föräldrar som är på besök. Spela sällskapsspel och bara vara. Fira segern.
 
Glöm inte bort att fira ibland - även de små sakerna! 
Trevlig fredagskväll, allihop!
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 6,2 mmol/liter.

Att orka orka efter en lång dag

Idag har jag varit på jobbet längre än en borde.. Från nio till sju, ungefär. Utan raster och lunch. Så nu är jag, utan att överdriva, väldigt väldigt trött. Och så fort jag satte foten innanför ytterdörren så insåg jag att det var nålbytardags. Den nuvarande nålen har suttit i tre dagar och har gjort sitt jobb. Men jag ooooorkar inte.
 
Ibland, när livet i sig tar så mycket tid och ork i sig, känns diabetesen bara som ett extra, onödigt åtagande. Så nu sitter jag här med pumpen i ena handen och nya nålen i den andra. Snart klar. Phuuhh.
 
I sådana här stunder är det väldigt trevligt att dyka in på blogg.se och se hur mitt inlägg "Lev mitt liv i fem minuter" toppar mest läst-listan. Bra - då når kunskapen ut!
Om du inte har läst inlägget än så hittar du det HÄR.
 
Nu ska jag äta lite middag med P, och sedan krypa ner i sängen.
Imorgon väntar det där livet igen, det som tjuvar både ork och tid från mig. I better get some sleep.
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 3,8 mmol/liter.

Alla dessa sjukhusbesök

Många har ett extrahem på gymmet, i skolan eller i shoppinggallerian. Det ställe där du skulle kunna leva halva ditt liv - antingen för att du trivs så bra där, eller för att det helt enkelt råkar bli så att det är där du hänger.
Mitt extrahem är sjukhuset.

Idag var jag på sjukhuset, imorgon ska jag till ett annat sjukhus, på torsdag ska jag till apoteket, och på fredag till ett tredje sjukhus. Veckan därpå ska jag tillbaka till det sjukhus jag var på idag. Mycket sjukhus blir det, minsann.

Inte för att jag inte trivs på sjukhus, för det gör jag faktiskt. Men visst, då och då tycker jag lite synd om mig själv. Det finns ju så många andra ställen jag hellre hade spenderat mina timmar på..!
Alla mina sjukhusbesök är inte diabetesrelaterade heller, bör nämnas. Utöver min diabetes dras jag också med några skadade leder, en tarmsjukdom, ett par klämda nerver och ett födelsemärke som ska plockas bort i förebyggande syfte. Så jag spenderar med största sannolikhet mer tid på sjukhus än vad den genomsnittliga diabetikern gör.

Ett sjukhus symboliserar medmänsklighet, tycker jag. Utbildade människor som gör allt i deras makt för att hjälpa andra människor som råkar vara sjuka eller skadade. Det är fint!
Så jag klagar inte. Jag är tacksam över att bo i ett land där ett sjukhus kan vara mitt extrahem. Ett land där sjukvård är något man kan ta för givet. Så ser inte verkligheten ut överallt.

__________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 5,2 mmol/liter.

Visa fler inlägg