Att arbeta med sin kroniska sjukdom

Jag fick typ 1-diabetes när jag var femton år. När jag var tjugo startade jag den här bloggen för att skriva av mig lite. Jag hade så mycket tankar, frustration och känslor kring livet med sjukodmen och bristen på kunskap kring den. Samhället saknade livsviktigt kunnande, och det gjorde mig förbannad rent ut sagt. Jag ville inte enbart tvingas leva med sjukdomen i sig - utan dessutom med de fördomar och den okunskap som rådde. 
Jag ville göra skillnad.
 
Idag är jag 23 år och har arbetat med min kroniska sjukdom i nästan tre år, varav drygt 1,5 år på heltid. Vissa dagar blir jag helt snurrig och ställer mig frågan "FINNS det inget annat här i världen än diabetes?!". Jag glömmer nästan bort min egen sjukdom mitt i allt jobb! Haha.. 
Men alltsom oftast känner jag mig lyckligt lottad. Jag får vara med och göra skillnad! Jag breddar mitt kontaktnät dagligen och når hela tiden lite, lite längre. Jag får möjligheten att inspirera andra att gå en liknande väg som min. Jag får träffa mängder av människor som sitter i samma båt som jag. Ni vet, den där stora färjan fylld med folk som har blivit svikna av sina bukspottkörtlar..
 
I dagsläget jobbar jag "bara" på halvtid med diabetes. Den andra halvtiden jobbar jag på Chalmers Tekniska Högskola på marknadsföringsavdelningen. Även om jag tycker att det är lite ovant - och även ibland saknar min  "heldiabetesiga" tillvaro - så tror jag att det här är bra för mig. Jag får lite perspektiv på det hela, och en del tid att fundera ut vilken väg jag ska gå för att göra mesta möjliga skillnad. Plus att jag lär mig hur mycket som helst!
 
Vid den här tiden imorgon är jag på väg till Kalmar Länssjukhus för att hålla en föreläsning. De är mina bebisar, de där föreläsningarna. Det är min absoluta favoritsysselsättning utan konkurrens, och det vill jag aldrig sluta med. 
Vill ni boka en föreläsning till er skola/arbetsplats/ert sjukhus - hör av er till mig på diabetesia@hotmail.com!
 
____________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 13,6 mmol/liter. (Jag glömde bort bolusen till lunch... Typiskt dumt.)