Delvis människa, delvis robot

Mitt inlägg om Filip och Fredriks uttalande tog minst sagt sig! Mängder av likes, kommentarer och delningar. Självfallet håller inte alla med mig, och en del tycker till och med att jag motreagerar för att få uppmärksamhet. Ja, trollen är många, och vid det här laget har jag lärt mig att det är så internetvärlden ser ut. 

Jag är iallafall den jag är - en högljudd diabetesentreprenör - och tänker inte be om ursäkt för det. Jag höjer rösten och tar gladeligen emot de smällar det resulterar i, för alla de som inte kan eller vågar göra detsamma. 


Jag skäms inte för mina åsikter på samma sätt som jag inte skäms över min sjukdom. 

Jag postade den här bilden tillsammans med texten "Delvis människa, delvis robot" på mitt Instagramkonto (@diabetesia.se) igår - och fick en kommentar: "Delvis människa, delvis robot.. men 100% stark och modig!". 

Och så är det. Stark och modig. Envis. Tuff. Påtvingat mogen. Strukturerad. STARK. Det är vi allihop som kämpar med den här sjukdomen dag ut och dag in - glöm inte det! 

Nu ska jag iväg på veckans första sjukhusbesök. Jag lovar att hojta om Filip och Fredrik hör av sig!

____________________________________________

Blodsocker i skrivande stund: 11,4 mmol/liter.

Filip och Fredrik, be om ursäkt!

Filip och Fredrik, har ni någonsin hört talas om att "tänka efter innan"? Att göra en background research innan en klistrar ihop egna sanningar med omaka pusselbitar? Länge har ni spekulerat om allt mellan himmel och jord på bästa sändningstid i både TV och podcasts - och länge har jag tyckt att ni gör ett bra jobb. Men nu har ni bevisat motsatsen. 
 
När nyheten om Filip Hammars uttalande i er podcast nådde mig, då rann bägaren över. Du kallade diabetes en "lyxsjukdom" och jämförde typ 2-diabetes med en förkylning. Det är inte första gången jag förvånas över hur lite som gömmer sig bakom pannbenet på offentliga profiler - men jag blir lika besviken varje gång. 
 
Filip pratar om Peter Jihde och säger "Den där diabetes ett eller något...!", "Det är någon slags lyxsjukdom!" och så vidare. Fredrik gör lite halvhjärtade försök att stoppa hans raljerande, men Filip ropar "Nej, det här är SANT!". 
 
Jag har levt med typ 1-diabetes i snart nio år. De tre senaste av de åren har jag arbetat intensivt med att sprida kunskap om hur det är att leva med ett relativt vanligt tillstånd - som allmänheten vet så lite om. Och tror så lite om. Som är ett heltidsjobb utan semester och lön - och som kan plocka bort mig från jordens yta vilken stund som helst.
 
Jag kan säga er att man i allra högsta grad påverkas av att leva med diabetes. 
Jag kan säga er att alla sjukhusbesök i månaden inte är något jag gör för skojs skull.
Jag kan säga er att jag flera gånger har fruktat för mitt liv.
Jag kan säga er att jag inte på något sätt tycker om alla nålstick och blodprov.
Jag kan säga er att diabetes är en psykisk sjukdom lika mycket som en fysisk.
Jag kan säga er att diabetes INTE är någon lyxsjukdom. 
 
 
Då ni tydligen haft viktigare saker för er än att ta reda på alla fakta, ska jag ge er en lista på matnyttig background research:
 
Jag kämpar med sjukdomen alla dygnets timmar - plus mot alla de fördomar som kommer med den. Jag vet att ett botemedel är långt borta. Jag vet att jag förmodligen aldrig kommer bli frisk igen. Men fördomarna kan jag göra något åt. Allt mitt arbete bryter ni ner på en sekund med ett fruktansvärt dåligt ordval. 
 
Jag vill ha en - främst av Filip Hammar - offentlig ursäkt; jag och 450 000 andra typ 1- och 2-diabetiker i Sverige. Nästan en halv miljon som tar skada av era ord. Är det inte dags att svälja er stolthet och erkänna att ni har fel? Var dåligt pålästa? Har gjort folk besvikna? 
 
Ni får gärna slå mig en signal, eller skicka mig ett mail. Jag skulle gladeligen ta en diskussion med er - det har jag gjort förr med dåligt pålästa offentliga profiler. 
 
Filip och Fredrik - gör det bästa av en kass situation och erkänn era fel. Ju längre ni väntar desto lägre sjunker ni.
 
 
Med vänliga hälsningar,
Sofia "Diabetesia" Larsson-Stern
 
______________________________________________________
 
(Klicka gärna på hjärtat härunder för att ge inlägget spridning - och dela vidare i egna kanaler!)

Att tillsammans stå på egna ben, del två

Idag satt jag och scrollade igenom gamla blogginlägg. Det gör jag alldeles för sällan - där ligger ju mängder av insikter, tankar och idéer arkiverade! Idag vill jag lyfta upp ett gammalt inlägg, publicerat den 14 april 2015. Det är idag knappt två år sedan, men skulle lika gärna kunna varit igår. Det heter "Att tillsammans stå på egna ben" och är inte enbart diabetesrelaterat. I texten funderar jag över charmen i olikheter och nödvändigheten att tänka på sig själv. Jag minns så tydligt hur en väldigt nära person till mig återkopplade efter att hen hade läst färdigt, med så väldigt fina ord. Ord som jag minns än idag. 
 
I en värld där stundvis ingenting känns rätt, är det så viktigt att försöka lägga fokus på två saker: kärlek till sig själv och glädjen i de små sakerna. Försök strunta i vad andra tycker om att du mäter blodsockret öppet eller har på dig en viss sorts kläder - du är du. Andras åsikter definierar inte dig.
Och försök glädjas åt småsaker i vardagen istället för att gå och vänta på stordåd; ät lite godis om du är sugen, unna dig en massage eller njut av kvällen med din partner hemma i soffan framför TV-serier. Ta alltid ut glädje i förskott, men aldrig sorg.
 
Hela originalinlägget hittar ni HÄR
 
Imorgon ska jag upp klockan kvart i fem (!) för att åka på rekryteringsmässa i Lysekil å Chalmers vägnar, så det blir en tidig kväll. Ta hand om er - och om varandra!
 
_________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 6,6 mmol/liter.
Visa fler inlägg