En omskakande natt

Idag känner jag mig rejält omskakad. Inatt var jag med om något som aldrig tidigare har hänt under mina nästan nio år med diabetes. Något som jag innerligt hoppas aldrig händer igen.
 
Igårkväll kom en kompis hem till mig för en vin- och snackskväll. När jag gick och la mig vid ettiden låg jag på 14 mmol/liter i blodsocker, men åt ändå en liten chokladkaka för att inte sjunka under natten. Jag vet att alkohol - även om det inte handlade om någon stor mängd - kan sänka mitt blodsocker en tid framåt.
Vid kvart i fem vaknade jag med ett ryck av att pumpen tjöt; svettig, darrig och snurrig. Utan att ens kolla på vad CGM:en visade stapplade jag ut i köket och drack två stora glas juice. Hälften hamnade på golvet. Sedan tog jag en titt på pumpen som då visade "Under 2,2 mmol/liter". Jag låg alltså under den lägsta gräns som CGM:en kunde avläsa. Jag åt mer; några druvsockertabletter, en handfull russin, en apelsin och två chokladkakor till. Hellre överäta än riskera att svimma, tänkte jag.
 
När jag kom tillbaka till sängen ringde jag upp min mamma. Jag ville inte vara ensam när jag mådde som jag gjorde - även om sällskapet var på distans. Hon hängde med mig i telefonen i en halvtimme ungefär. Under den tiden började jag blippa runt på pumpen för att få lite svar på hur jag hade hamnat där jag gjorde. 2,2 enheter aktivt insulin i kroppen.. Hur? Jag hade inte tagit något insulin på många, många timmar innan jag la mig. Jag kunde inte ha aktivt insulin kvar! Jag knappade mig in i historiken och hittade en dos som jag - tydligen - hade tagit vid klockan två. På TIO enheter! Jag tar aldrig någonsin så mycket insulin - inte ens om jag äter trerätters, massa godis eller tre pizzor. 
 
 
Jag hade alltså doserat en jättedos insulin I SÖMNEN. Inte konstigt att jag var låg - eller att det knappt steg hur mycket jag än tryckte i mig... Till slut fick jag iallafall blodsockret att stiga, och kunde somna om. Min mamma ringde mig varannan timme under morgonen för att se att jag var okej. När jag klev upp såg sängen ut som ett bombnedslag av teststickor, druvsocker och tomma förpackningar. 
 
Idag har jag spenderat mycket tid funderandes över vad som hade hänt om inte pumpen hade tjutit för fulla muggar vid kvart i fem. Hade jag inte vaknat då? Och om inte; hade jag vaknat alls då? Det är läskiga men inte obefogade tankar. Typ 1-diabetes är en läskig sjukdom. Och insulin håller oss vid liv - samtidigt som det har en oerhörd kraft som kan göra så väldigt mycket fel.. 
 
_____________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 8,3 mmol/liter.
#1 - - Bea:

Hualigen! Så himla obehagligt! Jag har inte själv diabetes, men bästa väninnans dotter har - därav mitt intresse för sjukdomen.
Hoppas du mår bättre nu - kram 🤗

#2 - - Lovisa :

Fy vad obehagligt! Jag har några gånger vaknat på natten och doserat några enheter för att pumpen har larmat och sen på morgonen inte alls haft något minne av det förrän min sambo påminner mig om det, men jag har aldrig doserat så mycket som 10 enheter. Vilken tur att du vaknade!!! Det går ju att ställa in en maxgräns för hur många enheter/dosering man kan ge sig, undrar om det går att ställa in olika gränser för olika tider på dygnet? Det hade ju varit bra en sån här gång! :)

#3 - - Anonym:

Jag hoppas att du mår bra 😱. Undrar vart du köper dina reli on tabletter/dricka

#4 - - Mamma:

Flera av pumparna på marknaden är inte säkra ur detta perspektiv. Vår treåring gav sig själv andra dagen på pump. Trots lås. Har endast testat en som håller säkerheten och det är omnipod.

#5 - - Evelina:

Usch va otäckt! Men förra helgen och jag var och festade lite med några kompisar så var jag hög när jag la mig (minns ej hur hög, men runt 17) och vaknade runt 3 på natten av att jag hade världens hjärtslag, asså jag trodde hjärtat skulle hoppa ut bröstet på mig! Men kände mig inte låg utan satte mig för o låta hjärtslagen gå ner... kollade sockret liksom bara för att, blev till o rusa ner o häva oboy o banan osv! Usch va otäckt..

#6 - - Dilton:

Hej tråkigt jag har så 2-3 nätter i veckan sen 12 år och lider med dig. Jag fick en dexcom4 tre mån sen som larmar. Min jack Russel som vakat på natten är nu för gammal så jag behövde ny hjälp och är så nöjd. Den stora hjälpen är att den kan larma när det dalar snabbt redan frå 8-9 så jag slipper få panik på 2,5

#7 - - Ann-Louise:

Fy, vilken läskig erfarenhet. Jag förstår verkligen att du är så tacksam och fundersam över pumpen. Det är detta som är det jobbigaste enligt mig än så länge i min korta men intensiva diabetesperiod. Med diagnosen typ 1 vid 39 har man många år bakom sig men ingen erfarenhet av hur det är med oro inför natten. På kort tid har jag fått en Freestyle libre som framförallt lugnar inför träning men den hjälper inte mycket under natten, förutom att den visar hur natten varit. I förrgår inträffade något konstigt där jag idag tror att jag gett mig själv dubbel dos av bas, det är end förklaringen till att jag vaknade vid 3:30 med 2,5 på mätaren. Låter kanske konstigt att man kan lyckas göra detta men med tre barn och ibland snabba doser in emellan tror jag detta är förklaringen. Precis som du tänker jag saker som, tänk om jag inte vaknat för att jag behövde gå på toaletten? Min lever fungerade utan alkoholintag perfekt denna natt, vs låg efter toalettbesök på 6 igen, men om jag druckit alkohol hade det varit en annan sak. Tack för att du delar med dig av dina med och motgångar, det stärker när man delar med sig!!

#8 - - ddianasliv.blogg.se:

Usch vad otäckt och obehagligt! Vilken otrolig tur att allt gick bra. Stor kram till dig!

#9 - - När Annie fotograferar i Kalifornien:

Det är dessa stunder av chock som skakar om en och påminner en om hur mycket man älskar livet och hur man inte ska fokusera på små onödigheter <3 Jag bevittnade en skateboardolycka - en kille som föll av sin bräda i nedförsbacke men hade så hög fart att han for med huvudet före i bilen som bromsade för rödljuset jag korsade. Jag trodde att han dog, men månader senare fick jag veta att han blev helt återställd. Men minnet av honom ligga på marken orörlig med öppna ögon och stirra upp i himlen kommer alltid att sitta i mitt bakhuvud. Jag kände honom inte men den där incidenten har förändrat hur jag tittar när jag gå i trafiken. Och den fick mig att avstå från att köpa en skateboard till min sambo trots att han verkligen önskar sig en.

Det händer saker man inte kan påverka. Det här du var med om kan du inte påverka. Du kan lära dig av den och ändra vanor som gör att risken att det händer igen inte är lika stor, men livet händer och det går inte att planera för. Så gör inte heller döden. Allt vi kan göra är att gråta, krama om varandra och andas ut, sedan göra det vi verkligen älskar. det som får oss att känna oss riktigt, riktigt levande.

När jag skulle flytta till USA sa min farmor att det är ett jättefarligt land. Hon räknade upp allt som kunde hända mig här. Mitt svar var: Det är farligt att leva, farmor; man kan dö. Då tittade hon på mig med trött blick och suckade: sådär sa din pappa också när han flyttade hemifrån.

Jag lever efter det ännu mer idag än vad jag gjorde då. Jag försöker att leva varje dag på ett sett som gör den så bra som möjligt. Så rolig och mysig som möjligt. Jag vill inte bråka med mina nära och kära och jag och sambon bråkar i stort sett aldrig längre. Livet är för kort för sådant. Om någonting händer honom vill jag inte att vi bråkade den morgonen. Om någonting händer mig vill ag att han har hundratals vackra minnen att bära med sig resten av hans liv.

Jag är så glad för din skull att det gick bra och att du överlevde. Jag är så himla glad för din skull att du hade ett system som varnade och att du var nykter nog att vakna. Jag är så glad för din skull att det finns medicinering som underlättar din vardag och jag hoppas av hela mitt hjärta att du aldrig behöver vara med om en liknande situation. <3 Jag önskar dig alla kramar.

/Medmänniska

#10 - - V E R O N I C A ♡ :

Åh det måste ha varit riktigt hemskt och jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känt för dig men skönt du kunde prata med någon när allting hände! Kram! ♡

#11 - - Netti Starby:

Nä fy vad hemskt och vilken tur att pumpen väckte dig. Det var också jättebra att du hade kontakt med din mamma hela tiden. Kramis

#12 - - Lina - The Movie Freak:

Det är därför jag inte har pump, man vill inte råka ha ihjäl sig själv av misstag ;)
Dock har jag ändå råkat klanta mig 9 gg i mitt liv (antagligen i samband med alkohol eller personliga kriser som dödsfall i familjen) och då jag har blivit förlamad på höger sida, tappat talet och vänstersidan av kroppen rycker kraftigt pga farligt lågt blodsocker. Min förra mätare mätte ända ner till 0.6 och det lägsta värdet jag hade på den, när jag fortfarande var medvetande var 0.8. Så det är först när jag kommer ner riktigt jävla lågt som jag blir halvdöd. Jag märker knappt att jag ligger lågt när jag ligger på 2.8, det är först när det kommer ner till LO (under 2.2 på den jag har idag) som jag känner av det.
Så oj vilken skillnad det är på folk med diabetes, vilket jag alltid har sagt till dia.ssk som tycks tro att alla fungerar lika dant. Alla reagerar vi olika. Äter jag t.ex pizza måste jag ta upp emot 18e för att inte flyga upp till 20mmol. Och äter jag något med pasta eller ris, ja då få jag trycka i mig minst 25e insulin och ibland 30e.
Jag har haft diabetes i 31 år nu och det har aldrig gått att ställa in mig. Det som funkar ena dagen funkar aldrig den nästa vilket är rätt tröttsamt och ibland känner man bara för att ge upp. Kroppen blir så trött och jag orkar ingenting längre, vilket inte ens mina läkare förstår....

#13 - - Kajsa:

Huvva! Tur att du blev väckt av pumpen innan det var för sent. Det är nog en av anledningarna till att jag har slutat dricka alkohol sedan jag fick min diabetes typ 2 i somras.

#14 - - Malin:

Tur att pumpen väckte dig!
Super att din mamma vaknade och kunde hålla dig sällskap en stund. Sånt där är superläskigt.
Kram

#15 - - Hanna:

Fy vad obehagligt! Hoppas att det aldrig mer händer.

#16 - - Cim:

Men fy va obehagligt!!! Vilken tur att du har en sån blodsockermätare som tar värden själv och är kopplad till pumpen, det har inte jag! Har för bra värden för det, vilket i sig är bra, men sånt här kan ju hända oavsett. Förvisso brukar jag vakna ändå om jag blir låg under natten, men precis som du säger.. om man inte gör det?

Har dock för mig att anledningen till att man vaknar är för att kroppen alla varningssignaler slås på så att kroppen tömmer sina sockerreserver. Det var den förklaringen jag fick iallafall när jag berättade att jag ett par gånger, när jag druckit sprit, vaknat mitt i natten och svettats och skakat som ett asplöv - och inte kunnat röra mig, allså varit heeelt paralyserad - för att sen till slut somna om och vakna på ett bra socker eller till och med lite högt!

#17 - - SSANNAALICIA:

Fy vad otäckt! Jag hoppas verkligen inte att du behöver vara med om det igen!

Jag skriver om bland annat typ-1 diabetes i mitt gymnasiearbete där jag bland annat har läst boken Kinastudien om just typ-1 diabetes. Jag kan varmt rekommendera den boken och kanske du själv kan hitta något i den om din sjukdom som hjälper dig. Kram!

#18 - - Haddock:

Utan att kunna nåt om denna teknik borde det finnas en extra fråga om dos om den överstiger det rimliga.

#19 - - Peder:

Huvva läskigt läge att vara så där lågt. Därför jag aldrig dricker alkohol. Ja, dricker nyår och när jag fyller år.

#20 - - madelein.se:

Men shit, man vill ju kunna lita på sig själv i varje fall. Hoppas du reder ut vad som föregick hela grejen och kan förhindra det framöver

#21 - - jessy:

Men usch va otäckt, tur det inte gick värre än vad det gjorde iallafall!! :(