Att bestiga berg med typ 1-diabetes

Med mina tre kroniska sjukdomar och ett gäng skador trodde jag aldrig att jag skulle klara av något så extremt som att bestiga berg. Men för några dagar sedan stod jag högst upp i hela Sverige - längst upp på Kebnekaises snötäckta topp. Det var en mäktig känsla som sträckte sig långt förbi de oändliga vyerna - jag hade klarat av det. JAG. Alla mina tillstånd till trots. 
 
Jag skriver och talar ofta om hur en inte ska låta ens sjukdomar vara ett hinder i livet. Och nu känner jag att jag har bevisat det för min egen skull. I våras sprang jag Göteborgsvarvet och nu har jag klarat av Kebnekaise. Jag försöker alltid se mina tillstånd som en utmaning utöver utmaningen - och kan därmed känna mig dubbelt så stolt vid målsnöret! 
 
På Instagram och Facebook har jag lovat att dela med mig av erfarenheter och tips från min resa. Snart ska ett gäng i UngDiabetes ge sig iväg på samma resa - och kanske finns det fler knäppgökar som jag, som ger sig på det privat. Tillsammans är vi starkare, så självfallet ska jag punkta ned vad jag har lärt mig och kan föra vidare. Enjoy! 
 
Uppladdning
Jag var ärligt talat alldeles för dåligt påläst innan vi påbörjade vår resa - och tur var väl kanske det. Hade jag vetat vad som väntade finns en risk att jag hade bangat... Men ett tips är att kolla på kartor och GPS en tid innan avresa, för att kunna uppskatta längden av och planera vandringen i förväg.
 
Kolhydratladda 
Detta gäller både ryggsäcken och magen. Ät MYCKET dagarna innan vandringen, så att reserverna är ordentligt påfyllda! Packa druvsocker, choklad, nötter, sesamkakor, flytande socker och liknande lättillgängligt. Du kan komma att behöva stora mängder! Har du en tendens att sjunka i blodsocker, så kan du fylla en Camelbak med saft!
 
 
 
Utrustning
Underskatta inte värdet i bra utrustning! Riktiga kängor och gärna med högt "skaft". Det är väldigt stenigt och risken för stukade fötter är överhängande..! Gå in kängorna ordentligt innan avfärd - både på plan mark och i uppförs- och nedförsbacke! Annars kan oväntade och ovälkomna skavsår förstöra stor del av vandringen.
Ett par vandringsstavar är också att rekommendera - som hjälper dig att hålla balansen på vassa stenar, över bäckar och i snön.
 
AnnaPS-linne är en jättebra grej för att hålla insulinpump/pennor/handenheter nära kroppen och tillgängligt. Dessa hittar du HÄR.
 
Och glöm inte regnbyxor! Även om det inte ser ut att bli blåsigt eller regnigt, så är byxorna ett hett tips för att kunna "åka pulka" ner från toppen! 
 
Temperatur
Detta är såklart helt beroende av hur vädret ser ut dagen då ni ska försöka nå toppen, men det kan växla snabbt. Första timmarna kan det räcka gott med underställströja eller T-shirt, men om ni kommer in i ett moln sjunker temperaturen snabbt. Vandringen är tuff nog utan att frysa!
 
Använder du en manuell blodsockermätare är det bra att tänka på att det kan vara minusgrader på toppen. Håll den varm!
 
Och tänk på solen. Om solen skiner när ni är på toppen kommer du få en supersnygg solbränna (tro mig...) om du inte smörjer in dig med solfaktor. Glöm inte!
 
Ta pauser
Detta var något min pappa tidigt yrkade på för att vi skulle orka hela vägen upp. För oss tog det 13-14 timmar upp och ner, med utgångspunkt vid fjällstationen. Det är en REJÄLT lång dag! Pauserna kan kännas onödiga i början, men de lönar sig mot slutet. Om blodsockret sjunker, så proppa dig full av kolhydrater och sitt ner en stund. Njut av den vackra utsikten. De första två-tre timmarna lyckades jag inte få upp blodsockret över 5 mmol/liter. Jag åt och åt och åt, men vilade inte tillräckligt. Så fort jag tog en lite längre paus, stack det däremot äntligen uppåt.

 
Underskatta inte nervägen 
"Försten upp" och dylikt är roligt, och visst är det toppen man siktar på. Såklart. Men det är lika långt tillbaka som det var dit - glöm inte bort det. Jag som har ett dåligt knä fullkomligen grät av smärta på vägen ner. Det är oerhört branta bergsväggar med tidvis väldigt svår terräng. Se till att spara energi och koncentration till hemresan, helt enkelt!
 
Räkna inte med mobiltäckning
Varken på fjällstationen eller uppåt toppen ska du räkna med att kunna kommunicera via mobilen - om du inte har Telia som operatör det vill säga. Deras nät verkar, enligt familjens utvärdering, vara det enda som fungerar där.
 
Vatten
Glöm inte bort att dricka! Bär med er ett par vattenflaskor, dessa går att fylla på i fjällbäckarna längs vägen, fram till sista stigningen. Och vad är egentligen godare än friskt fjällvatten?
 
Ha roligt, och njut!
Sällan kommer du befinna dig i en lika vacker omgivning med lika storslagna utsikter. Njut av det, och se till att ha roligt längs vägen! 
 
_______________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 4,4 mmol/liter.

Strategisk sommarplacering av robotdelar

Vanligtvis placerar jag alltid sensor och insulinpumpsnål på nedre delen av magen, eller mot ryggslutet. Mycket för att byxorna då håller nålarna på plats, men också för att jag (ja, det är helt okej att både ha och prata om, låt inte samhället sätta normerna!) har lite gott hull där. Så det gör inte så ont att sticka, helt enkelt. 
Men på sommaren blir det alldeles för varmt att gömma dessa under byxlinningen. Då flyttar jag gärna upp dem lite högre för att kunna klä mig både ledigare och luftigare. Med tiden hittar man sina metoder och varianter för att hantera både sjukdom och omständigheter - vad har ni för egenheter? 
 
På bloggen ekar det relativt tomt! På sista tiden har tiden gått åt i mängder på olika håll och kanter. Helgen gick åt till besök hemifrån, och början av veckan spenderade jag tillsammans med Chalmers i Almedalen. Tyvärr hann jag inte med att deltaga i några diabetesrelaterade seminarier, men jag lyckades åtminstone klämma in en kort pratstund med Diabetesförbundets ordförande, Fredrik Löndahl. Som vanligt är Almedalen en upplevelse i sig - och nu ska jag i ärlighetens namn säga att jag är ganska folktrött..! 
 
Just nu sitter jag på tåget på väg hemåt Småland. Vi är två timmar försenade, jag har högt blodsocker och vill bara komma fram. Uuuurk. 
 
Imorgon eftermiddag påbörjar jag min semester! Tre veckor av absolut lugn kommer så lägligt. Okej, nej, ni känner ju mig vid det här laget. Absolut lugn är en överdrift. Först åker jag iväg på en tripp till Italien och Frankrike och sedan väntar en vecka i de svenska fjällen. Då ska jag, tillsammans med min familj, bestiga Kebnekaise. Vi har alltid varit lite av en "skogsmullefamilj", men det här tar nog priset. Spännande ska det bli iallafall! 
 
Under min semester låter jag även bloggen ta sommarledigt. Stor del av tiden kommer jag inte ha tillgång till internet (nyttigt nog, jag kan nog behöva en liten detox), men även om det skulle dyka upp har jag lovat mig själv ett break. 
 
För att hänga med mig i högre tempo, titta in på Instagram HÄR. Där seglade jag nyss över 7 000 följare - massa tack för allt stöd! 
 
Jag önskar er alla en trevlig sommar! (Och så hoppas jag att tåget snart rullar vidare...)
 
_______________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 10,4 mmol/liter.
Visa fler inlägg