Därför gör jag det jag gör

Ibland, under stressiga perioder, händer det att jag frågar mig själv: "Varför gör jag det här?". "Orkar jag verkligen fortsätta?". För jag kan ju faktiskt inte skylla på någon annan än mig själv; ingen har påtvingat mig heltidsjobb + distansplugg + eget företag + sociala medier + föreläsningar och event och grejer. Allt det ligger i mitt eget intresse. 
 
Och det är inte alltid lätt. En hög stressnivå under längre perioder ger onekligen konsekvenser. Igår, när jag var hemma hos mina föräldrar, så hittade jag den första diabetesrelaterade tidningsartikeln som jag var med i. 28 oktober 2013. Det var där det tog fart, där allt började. Och allt eftersom åren har gått, har jag blivit mer erfaren. Klokare. Mer strategisk. Jag gör misstag hela tiden, men försöker alltid att ta med mig minst en lärdom ifrån dem. 
 
Så varför gör jag då det jag gör? Egentligen? Jo, för att jag vet att mitt femtonåriga jag, nydiagnosticerad och livrädd, hade behövt läsa någon annans tankar. Ta del av någon annans vardag och förstå att "Jo, det går visst att leva ett bra liv. Det här kommer lösa sig." Och inte bara där i sjukhussängen, men i livet därefter. Någon som orkar dela med sig. Orkar ta debatter. Säga emot när allmänhetens uppfattning är fel. 
 
Och så kommer de där mailen. Kommentarerna. SMS:en. Samtalen. PM:en. Delningarna. Hejaropen. Tacksamheten. Från er. Det är mitt kvitto på att det jag gör behövs. Det enda kvittot jag behöver.
 
Jag säger inte att jag gör allt rätt, eller att fler borde göra som jag. Absolut inte. Men jag går efter min egen magkänsla, och den respons jag får från läsare (både diabetiker och icke) säger mig att jag går i rätt riktning. Ibland blir jag trött, men jag kan alltid hämta kraft och mening i mitt diabetesengagemang. Det ger mig ett syfte. 
Därför gör jag det jag gör.
 
Men ibland räcker inte tiden till. Jag är inte mer än en person (smidigt hade det väl varit annars, om en hade kunnat klona sig?), och just nu kommer livet emellan på flera håll och kanter. Två skarpa deadlines för uppsatsskrivning i studierna, i kombination med tre stora event på jobbet, och nedräkning till operation nummer två av armbåge och nervfel.. Just nu hinner jag inte "diabetesjobba" på den nivå jag hade velat, riktigt. Med förhoppning om förståelse en liten tid framöver. 
 
Under tiden finns jag, näääästan varje dag iallafall, på Instagram. HÄR
 
Ta hand om er! Gå alltid efter vad magkänslan säger (den brukar ha rätt), men lyssna lite på huvudet ibland också. Lite lagom sådär. 
 
Nu ska jag sätta mig i soffan och fortsätta filura på min uppsats.. Trevlig kväll! 
 
______________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 11,7 mmol/liter.
 
(Vill du boka en föreläsning om typ 1-diabetes till skolan eller arbetsplatsen? Maila mig på diabetesia@hotmail.com!)
 
Foto: Calle Appelqvist
#1 - - Sofia:

Heja dig och tack för att du finns! Min son på 4 år fick diabetes för en månad sen och det är just inspiratörer som dig som får mitt att tro på att han kommer kunna leva så normalt det bara går med typ 1 diabetes, tack! Satt brevid din mamma på diabetesgalan en riktig inspiration!
Varma hälsningar Sofia

Svar: Tusen tack! Hälsa och krama om din son! /S
Diabetesia

#2 - - Lars:

Hej det du gör för alla som har diabetes och alla andra som behöver veta mer om denna dolda sjukdom. Mer uppmärksamhet och medel för forskning. Ni gjorde alla en fantastisk bra Diabetes Gala. Så gripande och informativ av alla er som deltog i programmet och även alla vi som skänker medel till mer forskning om medicinerna Insulinet.