Jag hade aldrig något val

När jag berättar för någon att jag med mina inte ens 25 år fyllda bär runt på sjukdomshistoria likt en 90-årings, så får jag ofta "Åh.. Jag förstår inte hur du klarar av det!" som respons. Jag förstår, jag hade förmodligen svarat något likadant. Men mitt svar är alltid, och kommer nog aldrig förändras: "Jag hade aldrig något val". 
 
Det finns de som säger "Usch, jag hade ALDRIG klarat av att sticka mig i fingrarna, eller i magen..!". Jag förstår att det är en avlägsen tanke, och jag hoppas aldrig att du ska behöva göra det. Såklart. Men jo, du hade klarat det. För du hade inte heller haft något val. Om alternativet var en säker, men kanske något utdragen, död - så hade vem som helst klarat av det. Det är inte svårare än så. 
 
Men jo, det är tufft. Jag har dagar när jag bara vill sjunka genom jorden. Sluta ta mitt insulin och alla mina tabletter. Strunta i hjälpmedelsbeställningar och sjukhusbesök. Leka frisk, även om mitt rationella jag vet att det inte skulle hålla särskilt länge. Inte länge alls. 
 
Ibland frågar jag mig själv samma fråga. Hur klarar jag det, hur orkar jag? Dag ut och dag in. År ut och år in. Kroniska sjukdomar ger ingen som helst pardon för livets alla andra omständigheter, och jag har redan tre kroniska diagnoser. Två som kräver daglig vård, och en som är så pass okänd att vårdens bästa råd hittills har varit "Du får lära dig att leva med ovissheten". Jag behöver inte ens säga att sticken, testen, sjukhusbesöken och allt det fysiska bara är början - eller hur? Därefter kommer den mentala biten. Varför jag? 
 
Jag kan inte nog betona vilka hjältar alla som lever med typ 1-diabetes, eller någon annan kronisk sjukdom, är. Men jag ska fortsätta försöka, så länge jag någonsin orkar. Vi måste hålla uppe varandra. Under de långa, många, tuffa och mörka dagarna måste vi luta oss mot varandra. Hitta stöd i varandra. Kämpa tillsammans. 
 
För vi hade faktiskt aldrig något val. 
 
___________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 10,3 mmol/liter.
 
Lyssna gärna på mitt podcastavsnitt av "Diabetesprofilerna", HÄR
...och lägg gärna en röst på mig i Blogg.se's kategori "Årets budskap/inspiratör", HÄR.
#1 - - Ida:

Alltså... man blir alldeles tårögd av det du skriver! Det är så sant som du beskriver din känsla. Man vill bara sjunka igenom jorden ibland-men man vill ändå bevisa att man är starkare än sjukdomen! (Har inte diabetes, men förstår känslan) Ni med diabetes! Stor styrka till er! Kämpa på! Visa den att det är ni som är bättre än den! Många av mina kompisar, dalar upp och ner med blodsockret, och det är så synd:/. All styrkekramar till er 💙

Svar: Tack snälla, snälla du! /S
Diabetesia

#2 - - J:

Vilka andra två kroniska sjukdomar har du? Skulle du kunna skriva lite mer om dem?

Svar: Hej! Ett inlägg finns uppe om att jag har Ulcerös Kolit. Men bloggen är till för att berätta om mitt liv med just typ 1-diabetes, så jag gränsar av innehållet där. Tack! /S
Diabetesia