Att morgonträna med diabetes

Innan jag diagnosticerades med typ 1-diabetes, tyckte jag mycket om att träna på morgonen. Särskilt löpträna, jag kände mig så lätt - och så hade jag välrdens goaste känsla resten av dagen sedan, ju! Men nu, med diabetes, tycker jag att det är så mycket svårare (OBS: min åsikt och mina erfarenheter, inte alla med diabetes åsikt). Jag kan inte längre träna på tom mage.
 
Igår gick jag upp kl 05.30 för att göra iordning en snabb frukost. Jag är ingen morgonmänniska, så jag hade tagit med i min tidsplan att jag skulle hinna somna om några minuter efter frukosten. Min kvarg med flingor och russin åt jag i sängen och somnade snabbt om. Vid 06.30 gick jag upp och rullade mot gymmet. På grund av min Ulcerösa Kolit (läs mer HÄR), så har jag varit lågenergisk och orkeslös i nästan en månad, och tvingats kanalisera min lilla energi på jobb, sömn och mat. Träning har inte funnits på kartan.
 
Så även om det inte blev något långpass, så var det skönt att röra på mig! 
 
Väl hemma igen duschade jag, och gjorde sedan iordning frukost nummer två; en något mer genomtänkt sådan. Mycket vitaminer och en del koffein. Ready to go - och sedan direkt på bussen till jobbet. 
 
Det är alltså - i mitt tycke - lite omständligt att morgonträna med diabetes. Men ofta är det värt det, med tanke på all den extra energi jag får resterande del av dagen. Och idag har jag rätt ordentligt mycket träningsvärk..! 
 
Imorgon är en spännande dag! Då ska jag åka upp till Stockholm för att spela in lite material åt MTG - förtaget som projektleder Diabetesgalan. Jag är så löjligt överpepp på att det äntligen händer, att jag redan har börjat leta klänning till den stora kvällen..! Häng med mig till Stockholm via Instagram HÄR, jag lovar att försöka uppdatera mycket! 
 
Ta hand om er!
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 9,0 mmol/liter.
#1 - - Jeaneth:

Ursäkta detta hör inte till det du skrivit( förlåt) behövde bara få skriva av min frustration, har jobbat på samma ställe i 18 år inom äldreomsorgen.kan inte ha ett bättre jobb, har haft diabetes i 48 år,har tyvärr fått den defekten att jag inte jämnt känner mina låga blodsocker och behövt hjälp, oändligt många gånger av min familj. Hänt även på mitt arbete, har bett om att inte behöva jobba med helt nya vikarier som det kan bli ibland, inte alls ofta, men ändå. Jobbar på en avdelning där jag har världens bästa arbetskamrater, arbetskamraterna våningen under mig tycket att ansvaret blir för stort för dom att kunna byta med en vikarie som inte känner mig som dom ändå gör, tror att dom trots allt skulle märka om jag gick ner lågt och börja bete mig annorlunda. Kan även påpeka att jag har freestyle libre som verkligen hjälpt mig oerhört mkt. Men dom vill inte hjälpa till på det viset vilket fick mig att bli fruktansvärt ledsen. Vore kul om du ville skriva ngt mvh