En olycka kommer sällan ensam

"En olycka kommer sällan ensam", heter det väl. En autoimmun sjukdom triggar nästa. Att hantera mer än en kan göra att bägaren snabbt blir överfull. Idag är en sådan där dag, då världen förväntar sig mycket. Då kroppen förväntar sig för mycket av mig. 
 
Jag var uppe vid halv sex i morse, med ambitionen att träna innan jobbet. Sällan har fyrtio minuter på crosstrainern känts tyngre..! På väg till jobbet skulle jag dessutom hinna förbi sjukhuset för att träffa läkaren. Jag fick remiss att lämna blodprover, och vips! så var även del av lunchen uppbokad. Proverna skulle nämligen lämnas på ett annat sjukhus. Mitt i allt steg blodsockret uppåt skyarna. Huvudvärken och törsten kom som ett brev på posten.
 
Ibland är det svårt att få dagarna att gå ihop, och så bara är det. Ibland rinner bägaren över, och då får man låta den göra det. Ibland hinns inte livets alla "måsten" och "borden" med, och så lär det alltid vara. 
 
Glöm inte bort att alla går igenom svårigheter. Alla kämpar med något, även om det inte alltid syns på ytan. Döm inte varandra för snabbt, jämför inte olycka, och försök njuta av de goda stunderna. Då kommer inte de tyngre kännas lika många eller långa. 
 
Ta hand om er! 
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 9,8 mmol/liter.
#1 - - Madeleine:

Alltid lika kloka ord.
Nä, livspusslet är inte helt enkelt.

#2 - - Ida:

❤️❤️