5 saker jag vill tacka min diabetes för

Jag vet hur svårt det under tunga dagar är att se det positiva i att leva med en kronisk sjukdom. Tja, jag vet hur svårt det kan vara även under riktigt BRA dagar..! Men, jag tror stenhårt på att försöka påminna sig själv då och då om de bra sakerna, så att man inte drunknar fullständigt i självömkan. Av den anledningen kommer här fem saker som jag vill TACKA min diabetes för: 
 
1. Envisheten
Jag är visserligen en envis tjej ända in i ryggraden, men min fighting spirit har jag till stor del min diabetes att tacka för. Om blodsockret ligger högt fem dagar i rad, kan jag ändå inte ge upp den sjätte. Jag fortsätter kämpa tills problemen lättar - eftersom jag helt enkelt inte har något annat val. 
 
2. Strukturen
Min vardag är välplanerad (oftast), och hade det inte varit för att min diabetes mår så mycket bättre av det, hade det med stor sannolikhet inte sett ut så.
 
3. Erfarenheterna
Jag har gått igenom, och fått uppleva, långt mer i mitt liv tack vare min diabetes, än vad jag hade om jag varit utan. Läger, studier, konferenser, föreläsningar, event, galor (!) och myyycket mer. 
 
4. Stoltheten och självförtroendet
När jag var femton år och diagnosticerades med typ 1-diabetes var jag liten, osäker och osynlig. Jag tog inte mycket plats och jag visste inte alls vad jag ville bli. Efter dianosen hade jag hittat ett "area of expertise" som stärkte mitt självförtroende massor. Nu är jag rakryggad, vet vem jag är och vad jag vill. Och jag stoltserar gladeligen med min diabetes.
 
5. Vännerna
Men bäst av allt är ändå alla de vänner som jag har lärt känna i och med att vi har delat diagnos. Allt ifrån kompisar som jag lärde känna på diabetesläger när jag var sexton år, till nya bekantskaper idag. Den samhörighet jag känner när någon kan svara med "Jag vet vad du menar" när jag berättar om en natt med låga blodsocker, eller ett träningspass med höga. När man i övrigt kan känna sig ensammast i världen, är dessa diabuddies guld värda.
 
 
Glöm inte bort att vända det negativa till något positivt. Då och då iallafall. Jag lovar er att ni kan komma på något som ni kan känna er tacksamma för. Ge det ett försök! 
 
________________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 17,2 mmol/liter. (Urk..)
#1 - - Ida:

Jag är så glad att du börjat blogga igen! Har saknat att läsa dina blogginlägg! 😍 du har verkligen så rätt angående vad man lärt sig under sin diabetes! Min mamma var väldigt enveten av sig också, och det är av henne som jag fått min envishet ifrån. Mamma gav inte upp i första hand när det gällde om sockret var högt eller lågt. Hon fortsatte kämpa- tills sjukdomen tyvärr vann😰 men hon försökte kämpa så gott hon kunde. Ni alla kämpar varje dag med sjukdomen och jag är så glad att ni inte ger upp!!! ❤️❤️ Jag vet inte hur mamma hade varit idag, men jag tror att om hon hade överlevt, hade hon kanske varit lite mer noggrannare istället för att strunta i det ibland. ❤️❤️

Svar: Massa, stora, varma kramar till dig och din mamma i himlen! /Sofia
Diabetesia

#2 - - Clara:

Kommer aldrig komma en enda sekund i mitt liv som jag är tacksam över diabetes.
Tacksam över livet javisst men inte sjukdomar.

Svar: Alla är vi olika! /S
Diabetesia

#3 - - Anna:

Hej! Tack för din fantastiska blogg. Vad ska jag som anhörig till d1 tänka på när magsjukan är ett faktum?

Svar: Hej Anna! Tack för dina fina ord! Tja.. Bäst är att försöka hålla magsjukebacillerna så långt borta från den typ 1-diabetiker du har i din närhet. Om den redan har slagit till så gäller det att hålla koll på blodsockret och ketonerna samtidigt. De kan stiga snabbt. Försök få i hen lite kolhydrater hela tiden (typ saft, isglass..) och parera med lite insulin hela tiden. Ta hand om er! Kram, S
Diabetesia