Ha full kontroll eller noll kontroll?

Att leva med diabetes är inte lätt. Blodprover, insulindosering, nålbyten, läkarbesök, utvärderingar, kolhydratsräkning, mer blodprover, apoteksbesök, känningar, huvudvärk... Typ 1-diabetes är en individuell sjukdom och tar upp olika mycket fokus och tid för olika människor. Såklart. Men...
 
Något jag har funderat en del över på senare tid är: Vilket är bäst - att ha full kontroll eller noll kontroll?
Okej, ingen av extremerna är möjliga i praktiken. Du kan aldrig ha FULL kontroll över något så komplext som typ 1-diabetes, och du kan inte HELT släppa kontrollen heller. Men, åt vilket håll är det bäst att luta?
 
Jag har själv haft olika perioder i livet med helt skilda inställningar. När jag var nydiagnosticerad (för snart tio år sedan) var jag nitisk. Ett värde på över 6 mmol/liter var jag missnöjd med, och jag tog hellre en känning än ett högt blodsocker. På senare tid, och med sämre förutsättningar att träna så intensivt som när jag var 15 år, har jag tillåtit mig själv att ligga högre i blodsocker. Inte hela tiden, och jag har stenkoll via min CGM, men jag ser det inte som kris och panik om jag stiger. Jag låter inte det stressa mig. 
 
Olika mättekniker lämpar ju sig dessutom bra för olika kontrollnivåer. En CGM som hela tiden mäter och berättar om du stiger eller sjunker är jättebra för en del - men superstressande för andra. En FGM som mäter hela tiden, men du bestämmer när du vill få värdena, är toppen för många - medan andra behöver larmen för att komma ihåg sin diabetes. Manuell blodsockerkoll (stick i fingret) lämpar sig bra för de som ligger ganska stabilt, sämre för de som svänger mycket och fort. 
 
För min del har jag behövt dra ned lite på kontrollen, för att orka över tid. Som mitt liv (och min kropp, med mer än en diagnos) ser ut idag, räcker inte energin till allt om blodsockret ska ta upp 110 %. 
 
Så min fråga till er är: hur tänker ni? Vill ni helst ha full kontroll, eller noll kontroll?
 
___________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 12,5 mmol/liter.
#1 - - Mia Nilsson Johansson :

Jag har 640 G med CGM. ..har landar i att ett skapligt HbA1C får duga. Svänger fortfarande men med mindre svallvågor... brukar säga till mitt dia team att jag vill ha ett blodprov som visar den riktiga sanningen över längre tid.. HbA1C är ju inte det..högt o lågt blir jättebra. Haft typ 1 i 24 år nu o klarat mig relativt bra från komplikationer så får vara nöjd.

#2 - - Linda winroth:

Som vanligt är väl det tråkiga svaret att lagom är bäst... jag försöker hålla koll, men är inte nitisk, för då blir jag stressad och då blir blodsockret dåligt p.g.a. det. Nu har jag precis fått ny pump (640) efter att min gamla trotjänare la av efter 9 år (!), och har kontinuerlig cgm, vilket jag även hade tidigare. Mitt mål är hbA1c under 60.

#3 - - Jeaneth:

Diabetes typ 1 sedan -1969, har den defekten att jag inte känner av mina låga blodsocker, kan komma ner på typ 3 och det är ganska obehagligt. Har en cgm som ger mig en bild vart jag är på väg. Och som larmar på den nivån jag satt den på, vilket ger mig trygghet, även för mina anhöriga, som behövt kämpa med mitt blodsocker under många år, med coma och ambulanser osv . Så jag hör nog till dom som vill ha relativt bra kontroll. Kram jeaneth

#4 - - Jeaneth :

Menar att jag har en dexcom. Mvh