Våga visa verkligheten ibland

Inatt sov jag inte många timmar. Första halvan av natten var jag uppe gång på gång för att häva låga blodsocker, och andra halvan försökte jag pressa ned rekylhöga blodsocker. När jag vaknade på morgonen kändes det som en lastbil hade kört över mig... och sedan backat tillbaka och plattat till mig en gång till. 
 
Men när jag öppnar upp Facebook eller Instagram för dagen, möts jag bara av bilder på sminkade ansikten, poserande kroppar och glada miner. Genast tas jag ett steg tillbaka och tycker illa om att jag både känner mig trött, och ser ut därefter. Jag övervägde då att klä på mig fina kläder, locka håret och sminka mig som vanligt. Men samtidigt tänker jag: varför då? Idag mår jag som jag mår - och jag har faktiskt förmånen att kunna arbeta hemifrån. 
 
Våga visa verkligheten ibland.
Ibland är jag tillfixad, pigg och fräsch som på bilden till höger. Ibland inte. Ibland går jag runt i mjukiskläder med oborstat hår, osminkad och pressar i mig koffein för att ta mig igenom dagen - som på den vänstra bilden idag. Jag är lika mycket jag på bägge bilderna, lika mycket värd.
 
Tänk på alla de som finns på sociala medier. Som mår dåligt över de perfekta ytor som de möts av. För det är just det de är - ytor. Ingen mår bra HELA tiden, och väldigt få mår så bra som de gärna vill få det att se ut som. En bild säger inte alltid mer än 1000 ord.
 
Med typ 1-diabetes har jag i perioder fler dåliga dagar än bra - men det gör inte mig sämre på något vis. 
 
Så våga visa hur det verkligen ser ut ibland. För din skull, och för alla andras skull.
Och glöm inte bort att vara lika snälla mot varandra online som ni skulle varit i verkligheten. Ingen tycker om ett troll!
 

 
Blodsocker i skrivande stund: 7,2 mmol/liter.
1 kommentar

Vad vet DU om typ 1-diabetes?

Vad vet DU om typ 1-diabetes? Vet du vad du ska göra om någon faller ihop av lågt blodsocker? Vet du hur en diagnos sliter på en hel familj? Vet du vilka allvarliga effekter diabetes kan ge på personens framtid? Och vet du vilka psykiska men en kronisk sjukdom faktiskt kan ge? Det är så mycket mer än att bara ta en spruta.
 
Det förekommer fortfarande många fördomar och mycket okunskap kring typ 1-diabetes i samhället. Många tror att vi har kommit längre än så, men fortfarande är det många diabetiker som gömmer sin sjukdom för att det är lättare än att ständigt utbilda de runt omkring sig, som tror sig veta bäst. En fight är jobbig nog. Barn blir retade i skolan, och känner sig ensamma. Personer blir nekade jobb på grund av sin diagnos. Familjer mister sina nära och kära. 
 
Jag har levt med typ 1-diabetes i över tio år nu, och nästan halva den tiden har jag jobbat för att sprida kunskap. Jag bloggar, Instagrammar, konsultar, skriver artiklar, medverkar i eller leder paneldiskussioner, besöker diabetesläger, designar smycken, åker på konferenser - och så föreläser jag. 
 
Det tog mig ett tag att inse att det är det jag vill göra. Föreläsa. Jag trivs bra på scen, och att sprida kunskap om min sjukdom är min stora hjärtefråga. Jag vill ha förändring i samhället, men vet att den inte kommer självmant; "Be the change you want to see in the world". 
 

 
Kan det vara så att din arbetsplats skulle behöva en dos kunskap, så att du slipper diabetesskämten vid lunchbordet? Eller hade ditt barns skola mått bra av att höra mer om sjukdomen? Eller har din förening ett event planerat framöver, och ni letar efter talare? 
Jag har talat om diabetes ur en patients perspektiv på företag, sjukhus, läger, konferenser, event, under workshops och för både elever och lärarkårer på skolor - och tar mig gärna an nya utmaningar. 
 
Jag har ett gäng spännande föreläsningar för 2019 inbokade redan nu, men har öppet för fler bokningar.  Jag anpassar alltid upplägg och omfattning efter publik och syfte, och fungerar gärna som bollplank om det finns frågetecken. 
 
Skicka mig ett mail till diabetesia@hotmail.com så berättar jag mer!
Tillsammans är vi starka.
 
 

 
Blodsocker i skrivande stund: 7,7 mmol/liter.
 
(Foto av Medtronic)
0 kommentarer

Ditt julgodis är INTE min diabetes

Du ska posta den där bilden på den överfyllda tallriken med sötsaker, skriver en caption och avslutar med en fyndig hashtag: #diabetes. Du skrattar lite för dig själv. 
 
Nej. Låt bli. Stanna där. Tänk efter. Du vet bättre än så. 
 
Jag är så less på att sociala medier fylls av okunskap under alla årets högtider som är sammankopplade med sötsaker. Samma minut som socker hamnar på agendan, gör automatiskt diabetesskämten också det. Men de är faktiskt inte särskilt roliga. 
 
Jag lever med typ 1-diabetes sedan tio år tillbaka, och det kryper i hela mig när någon häver ur sig "Men du har ju aldrig ätit särskilt onyttigt, hur fick DU diabetes?". Min diagnos har inte med livsstil att göra. Det är inte mitt fel att jag drabbats, jag hade inte förtjänat det på något vis, och jag hade inte kunnat förebygga eller undvika det. 
 
Min diabetes är INTE... 
  • ...en tallrik med sötsaker. 
  • ...en, två eller femtioelva pizzor.
  • ...en slapp dag i soffan. 
  • ...en överviktig kropp. 
  • ...sockerallergi - jag kan äta precis vad jag vill. 
  • ...tillfällig - det är ett kroniskt tillstånd och kommer inte växa bort med tiden.
 
Däremot ÄR min diabetes... 
  • ...en liten tjej som inte förstår varför hon ska behöva sticka sig i fingrar, mage och lår flera gånger om dagen, när ingen annan på dagis behöver göra det. Ibland får hennes föräldrar hålla ned henne trots att hon gråter, för att få i henne livsviktigt insulin och kolhydrater.
  • ...en ung kille som låter bli att ta sitt livsviktiga insulin eftersom hans klasskompisar retar honom. Några år senare kommer det straffa sig, och han drabbas av livshotande komplikationer som förkortar hans livslängd drastiskt. 
  • ...en kvinna som svimmar under ett viktigt möte på jobbet. Genom nervositeten för presentationen kände hon inte hur blodsockret sjönk, och nu är det en fråga om minuter när ambulansen kör i 150 km/h mot akuten.
  • ...en man som överväger att inte skaffa egna barn, trots att han så gärna vill. Han är rädd att barnet ska drabbas av samma sjukdom som han själv lever med. 
  • ...en tonåring som i ett mörkt hörn av festen tar sitt sista andetag - där kompisarna lämnat hen att "sova av sig ruset", när hen egentligen hade farligt lågt blodsocker. 
  • ...föräldrar till två små barn som båda två har drabbats av samma sjukdom. De har inte sovit en hel natt på flera år, oroar sig ständigt för barnens hälsa, slåss mot myndigheter för att få stöd under skolgången - och skulle utan att tveka ta över diagnosen om det var möjligt. 
...och jag. Sofia. 25-åring, dotter, syster, flickvän, gudmor, matte, svärdotter, barnbarn, egenföretagare, föreläsare, bloggare, författare, och så mycket mer. Och typ 1-diabetiker. Varje dag kämpar jag med min egenvård - och varje dag kämpar jag mot samhällets okunskap. 
 
Så innan du postar den där "roliga" hashtaggen, tänk ett extra varv. Fundera över vem som drabbas av ditt "skämt", och vilka fördomar du aktivt spär på. Lär dig skilja på typ 1- och typ 2-diabetes; skämta aldrig med felaktiga fakta.
 
Ditt julgodis är INTE min diabetes. 
 
__________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 4,9 mmol/liter. 
 
 
(När du har funderat färdigt - ge gärna diabetesforskningen en tidig julklapp HÄR. Kontakta mig på diabetesia@hotmail.com för bokning av föreläsningar och workshops om typ 1-diabetes.)
 
Se den viktiga videon som inspirerade mitt inlägg HÄR.
1 kommentar