Gästblogg - Elin Johansson

Hej! Mitt namn är Elin Johansson, jag är idag 19 år och fick diabetes för lite 
drygt 2 år sedan. Jag vill dela med mig av min diabetes historia just för att visa människor hur pass allvarlig
sjukdom diabetes typ 1 kan vara, redan innan den är upptäckt. 
 
Det var en sent i september,  2013 jag fick mitt diabetesbesked. Jag hade varit trött en längre period, jag trodde att det berodde på en lång dragen förkylning och en händelserik helg med vännerna, men så fel jag hade. Jag hade gått ner väldigt mycket i vikt, hela 10 kg. Några andra symtom fanns inte just då, i alla fall inte vad jag trodde. Så här i efterhand förstår jag att de glas vatten och den mängd saft jag drack berodde på mitt höga blodsocker, inte på att jag skulle försöka bota min förkylning. Efter några dagar, trött och hängig i soffan åkte jag och pappa in till akuten i min hemstad, Enköping. Det första de gjorde var att kolla mitt blodsocker, då de direkt kunde konstatera att jag drabbats av diabetes typ 1. Det var inte det värsta, mitt PH-värde var mycket lågt, det visade jag att jag hade utvecklad en syra förgiftning och ketoacidos. Jag fick åka akut till Akademiska sjukhuset i Uppsala, mer kommer jag inte ihåg av den dagen för jag hamnade i koma på grund av mitt låga PH-värde och höga blodsocker.
 
Jag vaknade upp tidigt dagen efter på intensivvårdsavdelningen på Akademiska sjukhuset. Vad som hade hänt en dag tidigare har jag fått återberättat av både läkare och mina föräldrar, för jag minns knappt något. Jag hade tur, om jag legat hemma än dag till kanske jag inte suttit här idag, jag var i behov av akutvård. En syraförgiftning är riktigt allvarligt och kan i värsta fall leda till döden. Jag fick sedan spendera de kommande två veckorna på medicinavdelningen på Akademiska barnsjukhuset. Där jag och mina föräldrar fick lära oss allt för att jag skulle kunna leva med min nya sjukdom, för den skulle förfölja mig hela livet. 
 
Nu två år senare har jag lärt mig att leva som diabetiker, jag låter inte min sjukdom hindra mig. Det är jag som styr över mitt liv och inte min diabetes. Idag pluggar jag till mitt drömyrke som jag har fått tack vare min diabetes, jag tränar och lever ett hälsosamt liv tack vare min diabetes. Det är en tuff sjukdom och som ibland kan vara riktig obehaglig men för mig har den även fört med sig positiva saker. Jag kan inte bli frisk, jag kunde inte ha gjort något för att inte ha drabbats, men jag kan bestämma hur jag vill leva mitt liv idag. 
 
Precis som Sofia driver jag en blogg (nouw.com/elinjohansson) där jag då och då skriver om min diabetes, för att uppmärksamma en sjukdom där kunskapen tyvärr är för låg och fördomarna för höga. Jag vill ge Sofia ett stort tack för det jobb hon gör för oss diabetiker, du har åstadkommit mycket och kommer göra ännu mer.
 
Kram, Elin

En mer synlig diabetes

Tänk om den hade varit synlig? Från utsidan, liksom. Tänk om min bukspottkörtel skulle sitta utanpå kroppen och behöva plåstras om. För den är ju trasig. Kaputt. Out of order. Broken.
 
Typ 1-diabetes är en sjukdom som inte syns på utsidan. Inte mer än de nålar, slangar och sensorer jag då och då sätter fast. Inte mer än de druvsockertabletter jag stoppar i mig med darriga fingrar när blodsockret dalar. Inte mer än de frekventa sjukhusbesöken. Det är en sjukdom som syns inte mer än jag bestämmer mig för att visa.
 
Typ 1-diabetes kommer nog aldrig bli så pass synligt som det skulle behöva vara. Missuppfatta mig inte: jag är verkligen inte särskilt sugen på att gå runt och skylta med att jag är sjuk. Nej, jag trivs bra med att oftast behandlas som "vem som helst". Men - jag vill också bli frisk en dag. Jag vill så innerligt gärna få uppleva den vackra dagen då jag friskförklaras och för första gången i mitt liv kan säga: Jag hade diabetes.
Forskningen är dock inte i mål än. De är nära, men inte nära nog. Min fundering är då, såhär en fredagseftermiddag: skulle framstegen gå snabbare om vårt tillstånd var mer synligt? Hur mycket mer pengar skulle komma in till forskningen? Hur många akuta eller långdragna dödsfall som direktkonsekvens av diabetes ska behöva äga rum innan samhället får upp ögonen på riktigt? Vem står näst på tur?
 
Vad tror ni? Hade kunskapsnivån stigit och forskningen accelererat ifall vi bar vår trasiga bukspottkörtel på utsidan?
 
Så... kan vi göra något åt det? Kan vi, tillsammans, se till att bli mer öppna? Upplysa, engagera och informera. En mer öppen diabetes leder utan tvekan till mer medvetenhet. Och mer medvetenhet leder till nyfikenhet. Nyfikenhet leder till kunskap. Och kunskap leder i sin tur till insikt om ekonomiska forskningsbidrag. 
 
Kanske, kanske är det en av vägarna att gå. Allt för en mer #ÖPPENDIABETES.
 
 
________________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 6,8 mmol/liter.

Föreläsningar för ökad kunskap

Behöver dina kollegor en ordentlig uppfräschning kring vad din sjukdom innebär, så att de slutar spela på myter och fördomar? Känner du dig inte trygg med att lämna ditt barn med diabetes i händerna på knapert utbildad fritidspersonal? Önskar du att dina kompisar skulle veta mer om vad du går igenom varje dag? Arrangerar du ett diabetesevent och letar föreläsare?
 
Men kanske vill du inte ställa dig upp och prata själv? 
 
Jag har föreläst om diabetes ur olika perspektiv på ett flertal olika ställen, i olika sammanhang. Almedalsveckan, Växjö Konserthus och Karolinska Universitetssjukhuset är några exempel. Inför de som inte vet något alls berättar jag vad diabetes är, vad det inte är, och sticker hål på fördomar och myter. Inför diabetiker eller anhöriga talar jag om min resa från blyg diabetiker till utåtriktad diabetesentrepenör. Jag anpassar både pris, längd, tidpunkt och innehåll efter önskemål. 
 
Tillsammans kan vi göra skillnad för ett mer påläst samhälle. Min röst är bara ett verktyg!
Boka din föreläsning på diabetesia@hotmail.com.
 
För ett exempel på föreläsning, klicka er in på YouTube HÄR.
 
___________________________________________
 
Blodsocker i skrivande stund: 6,0 mmol/liter.
Visa fler inlägg